Jämställdhet suger...

Idag är det den 12:e juli. Det betyder att det är i princip 3 veckor kvar tills jag börjar jobba igen. Just nu känns det för hemskt för att jag ska vilja tänka på det. Försöker tänka positivt och lista allt bra.

+ Det är lika bra att vänja sig. Tids nog ska hon ju börja på förskola och det kommer antagligen att kännas jättejobbigt. Kanske det är lättare såhär än om jag varit hemma i 1 och 1/2 år och sedan skulle "lämna bort" mitt barn.
+ Hennes pappa får lika mycket tid med henne. Det är väl inte mer än rätt att vi delar rättvist på underverket.

Så. Det är de positiva sakerna.

Ibland suger verkligen det här med jämställdhet, som kidsen skulle ha sagt. Dessutom verkar det inte som att Stellas fina pappa kommer att ha några andra pappor att hänga med under sin föräldraledighet. Av alla andra bebisar som Stella och jag umgåtts med under hennes livstid är det ingen pappa som tar vid nu till hösten. Inte ens de äldre bebisarnas. Inte för att det är synd om honom som har en bunt superfina mammor att hänga med, men jag tror nog att han hade gillat lite manligt companionship. Kan man annonsera efter föräldralediga pappor?

Mysa under pappas tröja.