lillplutten

Det här är lillplutten för ett år sedan. Hennes moster var och hälsade på och de busade i soffan. Jag minns att jag tänkte på hur härligt det var att se att hon började bli lite större, att hon kunde kommunicera, busa och skratta med sin moster. Nu är det inte så länge kvar tills Stella får busa med sin moster igen. Jag tror att hon längtar. Det gör iallafall jag...

Tappad prestige och pedagogiska funderingar

Igår var jag på träff med pedagogiska nätverket och vi hade jätteintressanta diskussioner kring pedagogiskt ledarskap. Vi  pratade mycket om självkännedom, stress och hur vi påverkas som pedagoger i vissa situationer samt vad vi kan göra åt detta. Det är ju så att man inte alltid klickar med alla barn eller alla föräldrar. Under första veckan på jobbet tycker jag mig ha upptäckt att de barn jag inte riktigt klickat till fullo med känns mycket enklare att ha att göra med nu. Jag hittar nya vägar.

Jag tycker inte att det känns superkul att vara tillbaka på jobbet utan hade gärna kunnat, om ekonomin tillät, vara hemma med Stella till hösten. Men det positiva med att börja jobba efter föräldraledighet och inskolning är att jag utan tvekan hittar bättre lösningar på problem nu och jag har större tålamod. Vi har inskolningar på jobbet just nu och jag känner att det är mycket lättare och roligare när jag precis varit med på Stellas inskolning - som mamma.

Samtidigt har jag liksom tappat prestigen på jobbet vilket känns skönt just nu. Eller tappat och tappat, snarare gömt undan den ett tag. Mitt fokus ligger på Stella och hennes välbefinnande. Lustigt nog verkar det göra att jobbet på vissa sätt funkar lättare. Jag bryr mig liksom inte lika mycket. Förut hade jag 15 barn som jag kunde ligga vaken och grubbla över på nätterna. Nu har jag bara plats för ett - mitt eget - och det känns skönt.

Att lämna bort sitt barn...

Att vänja sig vid att lämna bort sitt barn känns långt borta just nu. Just nu är Stella ungefär 5 timmar utan oss och det känns tillräckligt jobbigt. Att hon såsmåningom kommer att vara utan sina föräldrar under 8 timmar känns obegripligt ofattbart just nu. Att vänja sig vid tanken på att någon annan kommer att spendera hela dagarna med ens barn, att man bara får några ynkliga timmar innan det är läggdags känns så sorgligt. Det är väl något som de flesta går igenom och jag försöker trösta mig med att det gör mig till en bättre pedagog, men just nu sörjer jag lite...

Spa/vovve-helg

Vi packade våra väskor och körde iväg med bilen. Först åkte vi till Stellas morfar och mormor. Där finns massor av utrymme, en vovve, en spännande trappa, en mystisk fläkt, och framförallt full uppmärksamhet från världens bästa morföräldrar. Där stannade Stella i tryggt förvar medan jag och hennes pappa åkte vidare för att ladda inför veckans aktiviteter på ett spa. Vi badade, spa-ade, åt god mat, pratade, sov, såg på vasaloppstarten i sängen, åt god hotellfrukost och drog utvilade tillbaka hemåt för att se vad Stella hade hittat på för skoj under tiden. Vi klappade lite på vovven, åt en god middag med mina föräldrar och åkte hem till oss för lite söndagsångest i soffan. Kanske inte Stella, men jag. Nåväl, en härlig helg på sitt sätt, men jag längtar inte efter att börja jobba imorgon och jag känner mig inte redo. I brist på foton på Stella från helgen lägger jag upp ett misslyckat sådant på hennes relaxande mamma i full mysmundering på hotellrummet. Det var den helgen. Nu räknar jag ner till nästa roliga grej att se fram emot som är en dryg månad bort...

Grön flagg!

Yo! Du sopsorterar väl?!

Grön flagg är ett verktyg för pedagogiska verksamheter, som förskolor, som vill arbeta med miljö och hållbar utveckling. De skolor och förskolor som är intresserade ansöker om grön flagg. Tillsammans och med ett underifrånperspektiv (att utgå från barnen) tar man fram mål och aktiviteter som man ska göra, man funderar över vilka insatser man kan göra för en mer hållbar verksamhet och man kommer på strategier för att synliggöra arbetet. Det finns olika teman att arbeta med och kring dessa funderar man alltså ut aktiviteter och mål. T.ex kring temat konsumtion kan man ha målet att lära oss att ta hand om våra resurser och hitta på aktiviteter som att laga sådant som går sönder, ta med saker hemifrån, skapa utifrån återvunnet material osv.

Jag är väldigt glad över att Stellas "nya" förskola har grön flagg och jag hoppas att fler och fler förskolor och skolor kommer att haka på. Tillsammans kan man göra skillnad och det är guld värt att börja redan i förskolan!

Härligt vårväder!

Men åh, himla paparazzi...

Snälla, respektera mitt privatliv!

Okej, du får en bild, låt mig vara sen.

Inskolning från den andra sidan

Det här med inskolningar brukar vara kul - som pedagog. Spännande. Utmanande. Roligt att lära känna en ny individ och dennes vanor och beteende. Men om man sedan ska vara på inskolning och inte vara pedagog utan förälder, och gärna en sån där cool som inte lägger sig i för mycket, då kan det ju vara mycket svårare. Det skulle kunna vara så att man blir jättefånig. Att man ångrar sig och vill ta ut semester i ett år. Att man inser att man nog inte är en sån där cool förälder. Att man istället kanske är en sån där "jobbig" förälder. Att man tror att ens eget barn är annorlunda mot för alla andra barn och rutiner man nånsin har hört talas om. Så skulle det kunna vara...

Hej hopp

Hej hopp. Nu börjar vi återhämta oss efter feber och förkylning. Jag fascineras ofta över hur barn kan vara nästintill oberörda och glatt leka medan de har hög feber. Själv känner jag mig helt färdig om jag har över 38 grader.

Bara vilar lite snabbt.

Vaddå sova? Jag ska spela ser du väl!

En stunds hat och ilska

Igår var vi på öppna förskolan och Stella hade jättekul tills jag fick locka henne därifrån lite tidigare än planerat. Idag är vi hemma och Stella är genomförkyld medan jag är sliten efter att ha vakat sedan 01.30. Detta pga en liten polare på öppna förskolan som var uppenbart genomförkyld igår. "Oj, du är alldeles kokhet, din stackare" sa föräldern glatt och fortsatte "Hon är jätteförkyld" utan att för det ha bråttom hem eller ens verka ha reflekterat över att man inte ska ta en väldigt förkyld, febrig liten unge till offentlig plats där många barn och bebisar, vissa endast 4 månader gamla, samlas. Jag riktar all min ilska och trötthet mot denna förälder idag. Struntar i att Stella kanske hade blivit sjuk ändå. Hatar en stund istället.

Josef Brodskij

För några år sedan ungefär vid den här tiden, med hopp om vår och ljusare tider, så träffades jag och Stellas pappa. Det var mars och jag hade en lägenhet med charmiga köksluckor, där jag njöt av att för första gången på länge bo ensam. Jag hade en skruttig gammal radio i mitt köksfönster och en hög böcker (som inte rymdes i bokhyllan) i min garderob. Det var en tid från mörker till ljus, som jag minns med glädje.

Sju strofer och dagar  (Ur 'Kommentarer från en ormbunke`)

Jag var bara det, som du
berörde med handen,
över vilket du lutade pannan
i nattens korpsvarta djup.

Jag var bara det, som du vagt
kunde skönja där nere;
först oklarheten inkarnerad,
långt senare - ansiktsdrag.

Det var du som, het,
i mitt vänstra och mitt högra öra
skapade musslan för att höra,
viskande i det.

Det var du, där du stod
och fingrade på gardinen,
som i den råa munhålan lade in den
röst, som sedan följt dig med rop.

Jag var blind, helt enkelt. Men då
dök du upp, för att sedan fly mig,
och skänkte mig därmed synen.
Det är så man lämnar spår.

Det är så som världar blir till.
Så slösas gåvor, ty för det mesta
lämnas världarna sedan att kretsa
och klara sig bäst de vill.

Så snurrar på sin färd,
förlorad i världsalltets töcken,
slungad mellan ljus och mörker,
hetta och kyla, en sfär.