En blogg om livet som förälder

lördag 9 juli 2011

Gulsot och immunisering

I nästan en månad bodde vi på sjukhus. Barnintensiven låter så allvarligt och hemskt. Det är det också, men vi hade tur som inte hade en bebis med hjärtfel eller något riktigt allvarligt. Immunisering går över och kommer inte tillbaka. Det gäller bara att ha tålamod och vänta ut den, låta kroppen sköta det själv. Det där med tålamod är inte lätt när man precis fått barn och vill kramas och pussas med sitt mirakel hela tiden. Amma och gulla en halvtimme gick bra, men sedan skulle bebisen ligga i sin solbädd för att bli frisk. Och då får man stå där och vänta i tre timmar till nästa amning... Hjärtat värker då.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Hej! Hittade precis hit. Fick vår andra son Alvin den 4 februari i år, som också blev sjuk och allt "sånt där", så nu blev jag bara nyfiken, hur/när visade det sig att Stella var sjuk? Vad hände? Fin är hon! Grattis!

Sandra

Sara sa...

Hej och tack! På en sån där rutinkontroll innan man får skickas hem från BB så var Stella gul och när de kollade så visade det sig att hennes bilirubinvärde var skyhögt. Sedan upptäckte de att hon och jag har olika blodgrupper och att det inte var vanlig gulsot utan immunisering som tar längre tid. Sedan kom det här med att hon inte fixade att äta och fick sond. Men som tur var inget hjärtfel eller annat mer komplicerat. Hur var det med Alvin? Det måste vara tungt när man redan har ett barn och ligger på sjukhus... Mår han bra nu?

Anonym sa...

Hej! Jaha, då förstår jag. Vi har en storebror i familjen som föddes med en infektion och fick ligga på neonatal en vecka med slangar och pipande maskiner och det var lite traumatiskt för mej som bara hade förberett mej på förlossningen. Jag tänkte aldrig på att barn kan födas sjuka. Jaja, hursomhelst, inför lillebror Alvins ankomst drömde jag ju då om att få upp mitt barn på bröstet, utan att akutteamet stormar in och bara åka hem och bebisbubbla, sådär som folk vanligen gör. Alvin föddes, klarade kontroller och vi åker hem, hurra! På fjärde dagen åker vi till Storken för pku-prov och sånt. Tanten där tar ett gulhetsprov för säkerhets skull bara, och vi ska få svar under eftermiddagen. Vad händer om han har gulsot då frågar min sambo, äh, då får han sola lite bara. Vi hinner bara hem när hon ringer och säger, få inte panik, men åk upp till sjukhuset nu, de väntar på er! Åk åk åk! Jag svarar nåt i stil med att jag bara ska lämna storebror hos mormor först. Nej, det hinner du inte svara hon. Jag dog lite där och då. Oj, det här är en jättelång historia märker jag... Alvin mår bra, och har inga men nu men då var det rätt illa. Om du mejlat mej så bjuder jag gärna in dej till min blogg, om du vill läsa mer om vad som hände och varför.
Ps. Jag är lite avis på Stellas kalufs, Alvin är typ föintskallig! Haha!

Trevlig kväll!

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Sara sa...

Jag har också undrat varför ingen upptäckt tidigare att vi har olika blodgrupper. Oj, vad dramatiskt det lät för er. Skönt att det är bra nu! Ha en bra dag!

Skicka en kommentar