Ensamlek i korta stunder

Det händer ju så väldigt mycket när man är mellan 1 och 2 år. Personligheten utvecklas och samtidigt massor av nya färdigheter. Hemma försöker vi träna på det här med ensamlek, vilket jag hittills inte kan påstå är något Stella är särskilt bra på. Men vad roligt det är att se hur barn roar sig när de inte vet att man ser. Ibland hör jag Stella läsa ur en bok för någon, t.ex en mjukisdjur. På bilden ovan gör Stella pussmun mot sin egen spegelbild, en annan favoritsysselsättning. Prova kläder och skor för att sedan gå och spegla sig är det roligaste som finns nu. Har man inget att prova så är det roligt att dansa framför spegeln eller göra roliga miner.

Veckan fortsätter...

Igår var det ju hemskt att lämna Stella på förskolan på förmiddagen. Lite senare ringde en av pedagogerna och berättade att det gick jättebra, vilket såklart gjorde min dag. Idag var det samma sak. Redan när jag tog fram Stellas skor började hon gallskrika. Fick bära henne dit medan jag försökte lugna ner henne utan att lyckas särskilt bra. Tur att vi bor nära iallafall för min rygg har tagit rätt mycket stryk av de här dagarna. Nu hoppas jag att Stella blev gladare när jag gått, precis som igår. Försöker ta det dag för dag men det känns så himla tungt och hemskt att lämna ifrån sig ett ledset barn, sitt ledsna barn. Som att jag ignorerar hennes känslor. Nu sitter jag här och längtar tills imorgon då vi ska vara lediga tillsammans, jag och Stella.
Vi skulle ha haft fest på lördag, en vuxen hemmafest, med ursäkt att jag har fyllt år. Igår bestämde vi oss för att skjuta upp den några veckor tills Stella har vant sig vid förskolan igen. Det skulle kännas helt fel att skicka bort henne att sova hos mina föräldrar efter den här veckan, som inte riktigt blev som jag trodde. Nu längtar jag som ett litet barn efter att hämta min tappra unge och ta helg. Kan till och med tänka mig att åka till badhuset, vilket inte är min favoritsysselsättning.

På kvällspromenad med pappa.

Usch!

Alltså, det är tungt nu. Mitt hjärta brister snart av att lämna en ledsen Stella på förskolan. Varje dag stålsätter jag mig själv så fort jag vaknar och intalar mig att det kommer att gå bra, eller bättre. Idag trodde jag verkligen att det skulle gå bättre men Stella var hysteriskt ledsen redan när jag öppnade ytterdörren och jag kände nästan hur jag själv höll på att börja gråta. Usch... Skriver mer senare.

Ramlar

Det har varit några intensiva dagar. Stella har inte riktigt varit sitt vanliga glada jag utan mer osäker och med humörsvängningar. Jag antar att det beror på återgången till förskolan. Hoppas att det ger med sig snart. Vi har trots allt haft en ganska okej helg. Jag har hunnit fylla år, ha kalas och firas oförskämt mycket. Jag har hunnit få sovmorgon, shoppa lite nya kläder till båda kidsen, äta gott och se brittiska deckare.

Imorse kändes det segt att vakna till en regnig måndag med en grinig nioåring och en likadan Stella. Eftersom vädret var så trist och alla regnkläder är på förskolan så gick jag och Stella till biblioteket istället för att vara ute. Stella älskar att låna böcker. Glad i hågen trippade hon in på bibblan och möttes av sin gamla förskolefröken (som börjat på nytt jobb, i sexårsklass och var där med de barnen för att låna böcker). Stella blev alldeles förskräckt och misstänksam och började genast skrika och pressa sig mot mitt ben. Det tog ett tag att lugna ner henne och förklara att jag inte skulle lämna henne där utan att vi ska vara tillsammans hela dagen. När vi gick hem från bibblan började det ösregna. Stella blev jätteblöt och fick bada så fort vi kom hem. När hon gick upp från badkaret ramlade hon ganska illa och slog sig. Sedan satte sig Stella i soffan och kissade - utan blöja, givetvis. Medan jag städade bort kisset ramlade hon en gång till från sängen. Så hittills känns det inte som en toppendag, sammanfattningsvis. Men när jag ätit lunch och druckit kaffe samt vilat en stund är jag nog redo för eftermiddagen.