Trollbunden

Förut satt hon i ens famn i två sekunder innan hon slingrade sig ut och kramades kort. Nu kan hon mysa i knät och kramas många långa sekunder.

Förut frågade man efter en puss och fick "Nä" som svar. Nu pussas hon flera gånger per dag med nästan alla som vill.

Hon stryker kärleksfullt med handen på ens kind och säger med len röst "mamma".

Förut förundrades jag över att vi lyckats skapa denna lilla varelse.

Jag förundras fortfarande nästan varje dag och vill ibland nypa mig i armen för att känna att det är på riktigt.

Jag förstår inte hur all den här kärleken ska få plats i takt med att hon blir större. Hur ska det kunna rymmas så mycket kärlek?

Cyniska sommardagar

Vi har lagt vår tid på det som Stella hävdar att hon gillar mest; bada och åka bil. Att åka bil skulle jag säga att hon tycker är roligt i ungefär fem minuter, men tydligen går våra åsikter isär. Och antagligen vår tidsuppfattning med.

Den senaste veckan har jag då coh då drabbats av en konstig känsla. Allt är liksom för bra. Jag bara väntar på att något hemskt ska hända. Är inte van vid det här med att vara lediga tillsammans och ha så mycket tid att njuta och bara vara. Värsta lyxen. Att vakna på morgonen och fundera över vad man ska göra. Åka och bada eller nåt annat kul. Inte behöva stressa, inte behöva vara trött och ha dåligt samvete, för vi är två som kan hjälpas åt med allt. Det är väl typiskt mig att jag vara så cynisk så att jag väntar mig nåt hemskt. Nej, det är bara att ta emot och njuta av de här sommardagarna medan de varar.

Stughäng

Jag och Stella har varit hos mina föräldrar och sovit över i en egen fantastisk mysig liten gäststuga. Stella trivs som fisken i vattnet där. Det finns faktiskt fiskar i vattnet, det finns en strand, en spännande brygga, massor av utrymme och klättermöjligheter, roliga okända djur och förstås en massa människor att umgås med. Dessutom finns det en låda med kakor i som Stella själv kan öppna och det är ju fasligt gott med kakor faktiskt!