Tröttheten, beslutsfattanden och julklapparna

Det är ganska länge sedan jag var riktigt pigg. Energisk. Utvilad. Antar att det dröjer ytterligare ett tag. När jag är trött får jag svårt att fatta beslut, stora som små. Jag har några alternativ. Antingen bestämmer jag något impulsivt och låter stensäker på att det är exakt så jag vill ha det (t.ex i dialog med barnen på förskolan) eller så ber jag någon annan bestämmer för att jag inte orkar engagera mig i sådant som hade varit intressant om jag var piggare. Om mitt beslut gäller huruvida jag ska köpa något eller inte blir det ofta kaos. Julklappar till exempel. Jag ägnade ganska många kvällar åt att ordna med foton till kalendrar till familjen. Jag valde foton, valde bort, ändrade storlek, färg, vad som helst, mixtrade med bilderna och i vilken ordning de skulle vara. Sådär höll jag på halvt sovandes framför datorn tills jag bestämde att det fick vara nog och att det säkert blev bäst som det var just då. Några andra julklappar beställde jag i god tid, kände mig stolt och tappade givetvis bort dem i flytten. Jag minns att jag packade ner dem i en speciell kartong och tänkte att just här kommer jag att minnas att de är. Men jag var återigen ganska trött och har därför fortfarande inte hittat de där klapparna trots att jag sökt på alla möjliga platser. En julklapp till Stella beställde jag redan i november och när hon äntligen fick öppna den på julafton så hittade jag den ännu obetalda och väldigt försenade fakturan. Det blev lite dyrare än planerat. Återigen var det trötthet. Normalt är jag strukturerad och noga med att betala räkningar i god tid. Häromdagen bestämde jag mig för att unna mig lite nya kläder till mig själv. Jag hade tänkt att jag skulle köpa några schyssta tröjor att ha under vintern och en ny väska. Istället kom jag hem med två klänningar (jag tyckte att båda vore fina att ha på nyår men orkade inte stå i kö för att prova och orkade inte bestämma mig för en) och en t-shirt (Va? Varför?). Jaja. Nu ska jag vila en stund.

Godnatt min skatt.

Det är sen kväll och du sover. Du ser så trygg ut där du ligger. Armarna är uppsträckta och täcket bortkastat. Du snarkar lite och ibland suckar du till liksom av välbehag. Ofta när jag tittar till dig då du sover känner jag det där ilet i magen. Jag kan fortfarande inte helt ta till mig att du finns där, att du ligger där helt perfekt - på riktigt. Det är inte en dröm. Du är allt jag drömt om och ändå så annorlunda. Jag trodde att vi skulle likna varandra. Det gör vi. Samma ögon. En tjock kalufs. Envisa. Samtidigt håller jag på förstå vem du är, lära känna den du håller på att bli. Och du är inte alls som jag på många sätt. Det gör mig så lycklig. Pirrig. Det känns så fantastiskt obegripligt att du blir en liten egen individ, inte bara summan av vad vi har sagt att du får och inte får göra och hur du ska vara. Godnatt min skatt. Lilla trollunge.

Lokks just like a lady

En superstor och helt egen fjärrkontroll samt en boll! Vad mer kan man önska sig? Det skulle vara mammas partyväska då förstås... Jag har försökt köra hårt på att vi ska köpa pedagogiska och könsneutrala leksaker till Stella - klossar, bollar och instrument. Därför tycker Stella såklart att det bästa som finns är att gå omkring i klänning, iklädd glittriga handväskor och mammas smycken runt halsen. Ibland undrar jag över det där med gener kontra socialt arv... Hursomhelst. Vi har haft en härlig jul med massor av god mat, fantastiska julklappar och de allra finaste människorna. God jul!