Flyktiga stunder

I slutet på terminen känns det som att allt ska ske samtidigt. Dessutom har jag annat arbete och övriga saker inplanerade och det gör att de senaste två veckorna mest bestått av arbete. Flyktiga stunder, eller ja - timmar, har jag njutit av det ständiga lekparkshänget som är vad Stella helst gör, särskilt på helgerna. Men jag har inte alls hängt med Stella så mycket som jag önskar att jag kunnat. Idag hade vi en föreställning på jobbet och när någons syskon, på dryga tre år, virvlade förbi mig kände jag ett hugg i bröstet och en värk som höll i sig flera timmar. Ville så gärna krama mitt eget barn. När jag äntligen kom hem lät hon mig kramas hur mycket som helst. Min lilla stjärna. Snart är det sommarlov.