Livet för ett år sedan

De senaste dagarna har jag tänkt på hur livet såg ut för ett år sedan. Jag minns den där känslan jag hade, att jag gick omkring som i en dimma och var alldeles hög. Jag minns också hur fantastiskt det kändes när någon snäll sköterska passade en gul liten Stella så att jag kunde gå och duscha. Jag minns mjölkstockning och den där gigantiska fetvadden som jag hade ett tjockt lager av, och hur jag tog av och tog på den före och efter amning mest hela tiden. Jag minns när navelstumpen lossnade och hur det luktade. Jag minns när Stella skulle på magröntgen och kissade på den stackars röntgensköterskan. Jag minns den där vagnen som hon låg i. Solbädden. Hennes yttepytteblöjor. Hur vi vägde och vägde henne och hurrade för varje gram åt rätt håll. Och hur jag grät när något gick åt fel håll. Ett år går snabbt. Och samtidigt är det lång tid.

Vilken utveckling!

På förmiddagen passerade jag Stellas leklåda och förundrades över hur mycket som händer i hennes utveckling just nu. Jag vet inte riktigt om jag tycker att det är okej att hon kollar på dvd:n ännu, kanske lite för våldsamt, men jag gläds över att hon läser så avancerad litteratur.

Pulka!

Pulka är fantastiskt! Man kan se så mycket mer än i en vagn: snö, hundar, människor. Och har man tur hinner man komma åt saker att stoppa i munnen också: snö, hundbajs etc.

På biblioteket

Förut var jag lite orolig över Stellas bristande intresse för litteraturen. Såhär i efterhand kan jag avslöja att hon mest åt på böcker fram tills för några månader sedan. Men nu är jag inte oroad längre! Nu är problemet istället att få med ungen hem från biblioteket utan att hon skriker ilsket och stör andra besökare...

Åh! Jag känner honom!

Jag fattar nog vad det betyder att du tog på mig mössan...

Vänta! Vi lånar en till bok bara, snälla!

Mysa på morgonen

Härligt med helgmys och bollar!

Ibland tänker jag på...

Ibland tänker jag på det där påståendet som iallafall jag fått höra flera gånger - att livet blir helt annorlunda när man får barn, att man då hittar meningen med livet, alternativt får en ny mening med livet. På många sätt tycker jag att mitt liv är väldigt likt hur det var före jag fick barn. Jag tycker om att göra ungefär samma saker. Med en härlig skillnad: jag uppskattar små saker i vardagen mycket mer. Jag njuter i högre grad av en kopp kaffe mitt på dagen när Stella sover. Jag njuter i högre grad av att ligga utsträckt i soffan med ögonen på annat än en kvick Stella. Jag lägger märke till och undersöker hundar, blommor, stenar, gnistrande snö i sol en tidig morgon. Jag tror dessutom att jag skrattar mycket mer. Men sammanfattningsvis känns det inte som att livet är så annorlunda som jag trodde. Skönt.