Ensamstående och trött

Jag är ensamstående med båda kidsen till imorgonkväll. Efter en lite strulig natt och morgon så är jag väldigt tacksam över att jag inte är ensamstående på riktigt. Stella vaknade åter igen alldeles för tidigt (att vakna kl 5 flera dagar på rad tappar sin charm, om man som jag intalat sig att det bara var en engångsföreteelse). Jag var redan trött eftersom jag igårkväll var på träff med ett pedagogiskt nätverk jag är med i. Nioåringen hade svårt att hålla koll på det mesta (frukost, kläder, väskan, läxan och klockan), jag hade svårt att få fram fullständiga meningar utan att ha hinkat i mig kaffe och Stella hade svårt att hålla sig inom en radie av, säg, 2 meter - utan istället en sekund i köket, nästa på väg att bada i toaletten och två sekunder senare i kylskåpet med tänderna i en gul lök. Visst är det väl så att allting är relativt och att man klarar av det man måste, men just nu är jag väldigt glad för att jag på lördag förmiddag kan gå och träna helt ensam. Och sova lite längre än till kl 5...

Hanging on the telephone

Ska bara slå ett nummer här, få se nu...

Hallå? Heej. Dadadada mapa mapa. Da!

Stig Dagerman

Jag har läst att man ska träna mycket rim och ramsor med sina barn. Jag försökte, men övergick till Stig Dagerman istället för ramsor (några rim som är roliga gillar hon dock). Om sedan Stella om något år visar sig vara vemodig och har ett konstigt deppigt språkbruk så får jag fortsätta med fler ramsor istället. Dessutom läser vi ju annat än Dagerman, t.ex betydligt muntrare Stina Wirsen!

Utdrag från Birgitta Svit:

...
Endast en gång finner man, Birgitta,

den dyra sten man med en älskad äger.
Men inte skall Birgitta frysa
för den enda gångens skull.
Låt oss klä varandra i brunna murars aska.
Låt oss sjunka uppåt mot den bottenlösa ytan.


Du är en öppen bok i mina händer.
Du är en dagbok vilken livet för.
Jag måste skynda mig att läsa dig.
Jag får aldrig läsa dig till slut.
Jag är en öppen bok i dina händer.
Jag är en följetong i livets veckotidning.
Allt vi äger är oktober månads nummer.
Vi måste läsa medan dagen varar.
Vi får aldrig läsa oss till slut.
Det står en vit bro över oktobers skogar.
Blåsten byggde den med månens hjälp.
Den har ett fäste i septembers vemod.
Den har sitt andra fäste i novembers mörker.
Vi får aldrig vandra den till slut.
Det finns en ö av ensamhet, Birgitta,
dit alla vita broar leder.
Det är den enda varom livet skriver.
Men inte skall Birgitta gråta
över ön som är inom oss.
Vi måste läsa medan boken varar.
Vi måste vandra medan bron står kvar.

Ute hela dagen lång

På förmiddagen är det roligt att gå ut och doppa huvudet i snö.

På eftermiddagen är det roligt att promenera och doppa huvudet i snö.

På kvällen får jag inte doppa huvudet i snö, men det är roligt att vara ute ändå!