Stackars blomma...

Vi är på väg från lekparken och ska precis vända vagnen mot vägen med hjälp av Stella. I vagnen ligger en vissen blomma kvar som plockades och undersöktes igår. Stella tittar bekymrat på blomman.
-Blomma?
- Ja, det är blomman vi plockade igår. Den har vissnat.
-Issa?
- Vissnat. Den har aj aj. Blomman har aj aj idag.
Stella lyfter försiktigt upp blomman och ser oroad ut.
-Aj aj blomma! Tackas blomma!
-Ja, stackars blomman.
-Båsa blomma! Stella blåser frenetiskt på blomman.
-Ska vi lägga ner blomman här i lekparken så att den får sova?
- Mm. Mamma båsa!
Jag blåser på den vissna blomman. Sedan lägger vi den på ett staket. Stella klappar med sin lilla hand på blomman.
- Aj aj blomma. Hejdå blomma, hejdå parken!
Så går vi iväg.

Barn och rutschkanor

När vi har varit på öppna förskolan eller i lekparker med andra barn har jag ofta sett hur barn försöker klättra upp i rutschkanor. Ni vet, genom att åka ner jätteglad och sedan vända sig om och envist försöka klättra tillbaka samma väg, varpå föräldern kommer och tålmodigt för hundranittonde gången pekar och säger att man måste gå runt och använda trappan/stegen. Givetvis blir det svårt när det kommer ett större barn på säg 5 år som givetvis fixar att ta sig upp på själva rutschkanan och ens egen eller någon annans lilla telning på 1-2 år blir vansinnig för att hen inte klarar detta och till sist skrikande får bäras bort.

Efter Stellas olycka tidigare i somras (på fredag den trettonde dessutom) då hon ramlade från en rutschkana, har jag tyckt att det här med rutschkanor är jobbigt. I annat fall brukar jag försöka låta Stella klara saker själv, klättra etc och om det inte går så hjälper jag till litegrann. Men efter olyckan har jag vaktat som en stressad och orolig hök när jag själv inte kunnat klämma mig in för att åka tillsammans med henne. Sen lockade jag Stella att gå till en i storlek mindre där inget farligt kan hända, så att hon själv ska kunna klättra upp samt åka ner utan att jag får hjärtklappning. Där har hon nu i några dagar tränat på att klättra upp i själva rutschkanan och slutligen lyckats. Alltså, hennes min när hon klarade det - obetalbar.

Förkyld mamma

Stellas förkylning var inte alls som jag förutspådde, med mycket gnäll och lite sömn i flera dagar, utan gick snabbt över till bara vanligt hanterbart snor. Skönt. Sen kan man ju tänka att den kommer tillbaka om två veckor igen, men varför ska man tänka på det nu. Istället blev jag också förkyld. Därav dålig uppdatering på bloggen. Har legat däckad med hög feber och tyckt synd om mig själv. Igår var det så illa att jag gav Stella isglass, russin och en kaka till mellanmål eftersom det var nära till hands och jag inte orkade göra nyttigt mellanmål. Tror dock att hon överlever och hoppas att hon inte anklagar mig för att ha varit en dålig förälder om sådär en tjugo år.

Blev katastrofalt mycket mer ynklig när jag såg vad termometern visade.

Höstens första förkylning och allmänt gnäll

Den kom som ett brev på posten, efter 2 veckor på förskolan. Tyvärr kom den också på den minst passande dagen. Jag hade massor att göra idag och tänkte börja dagen med att träna tidigt på morgonen och därmed slippa att lämna på förskolan för en gångs skull. Istället fick jag ha Stella på mig en timme på morgonen vilket gjorde det svårt att sova eftersom hon väger en del nu. Min onda rygg gör nu om möjligt ännu ondare. Sedan fick jag ställa in allt och hänga med en snorig tjej. Gissar att det blir några fler härliga nätter att se framemot. Och några dagar med snor, gråt och svårt att hitta på saker att göra. Suck... Det känns som en dag då jag behöver få klaga och tycka synd om mig själv. Har liksom ingen energi och vet inte hur jag ska skapa energi som räcker längre än till när Stella lagt sig för att sova. Jag skulle vilja gömma mig i en stuga i skogen i några dagar och bara sova, promenera och läsa böcker. Baka en paj kan jag också tänka mig. Nu ska jag lägga mig med min vetekudde på ryggen en stund innan Stella vaknar.

Utropstecken

Titta, traktor! Hink, spade. Pippi! Ovve! Opee (moped). Oj bär! Gugga (gunga), kana (rutschkana). Sten! Kotte! Det finns mycket att se på ute. Nästan allt sägs med utropstecken också.