Mat och mattraditioner

I valet mellan att vara en prestigelös förälder som glatt shoppar loss på industrimat eller en som lagar ekologiska storkok med allehanda nyttigheter så lutar jag mer åt hemlagade varianten men är lite prestigelös ändå. När Stella började äta mat så gillade hon inte barnmat på burk särskilt mycket, förutom fruktpuréer. Efter att ha smakat en sån där potatis och kött-mix kan jag inte annat än hålla med - det smakade liksom inte mycket alls jämfört med den hemlagade sorten. Stella är inte mycket för kött utan verkar vara mer vegetarian just nu. Hon gillar potatis, tolererar makaroner, älskar avocado, majs, broccoli, ärtor, paprika, gröna bönor och testar lite tomat. Köttfärs och kalkon funkar men det får inte vara för mycket.

När det gäller gröt så kan våra egen gröt inte tävla mot den där industrivarianten. Stella stenvägrar äta hemlagad gröt. Jag tyckte bestämt att hon tittade med förakt på min grahamsgröt som jag försökte få i henne en morgon. Jag försökte även lura henne med hälften hemlagat och hälften pulver, men det var inte heller populärt (eh, hon spottade och kastade bort tallriken).

Vi har matat Stella för att undvika kladd. Jag vet att det är väldigt populärt att låta barnet lära sig från början att själv stoppa i sig, men jag var alldeles för pedantisk för att göra så. Stella fick äta majskrokar själv och det älskade hon tills hon upptäckte att annan mat hade smak och därmed är godare. Nu ger vi henne mat först och låter henne sitta kvar med lite småplock (avocado, majs, makaroner, små tuggvänliga bitar av något hon passande från vår mat) medan vi äter. Det är så mysigt att äta tillsammans!

Eftersom Stella är allergisk så har vi inte vågat testa vissa saker på henne. Vi har undvikit tomater och andra röda saker. Morot har funkat och även äpple och hallon, vilket jag är glad för! Vi har inte testat fisk ännu eftersom jag var väldigt allergisk mot fisk som barn. Jag älskar fisk och jag tycker att det bästa som finns är när vi alla kan äta samma mat. Jag hoppas att Stella också är en fisktjej så att hon kan få i sig ännu mer proteiner och nyttigheter. Därför ska vi göra ett försök med lite vit fisk nu. Håll tummarna! Vad gillar era barn för mat och vad har ni för mattraditioner med dem?

Flytta

När det närmar sig jul ska vi flytta. Stella är mycket förväntansfull inför att få eget rum så hon har redan börjat att packa så smått.

Köra på och stanna upp

Det är stressigt på mitt jobb nu. Jag är tyvärr en sån som lätt blir stressad och särskilt när jag kommit tillbaka från föräldraledighetslunken då livet liksom går i ett annat tempo. Nu är det inte fler inskolningar men istället sjukdomar: magsjukor och ständiga förkylningar, femårsgrupper, administrativa uppgifter, möten som ska planeras, små projekt som ska startas och en ständigt närvarande känsla av att något är glömt och inte har hunnits med. Idag har jag och mina kollegor på avdelningen ackompanjerats av en liten kör på typ 5-6 små ettåringar varav några har riktigt gälla röster som gallskrikit till och från, i vissa fall kändes det som konstant, i några timmar. Det är ju lätt att det smittar andra om en liten är trött, ledsen eller krasslig och borde ha stannat hemma.

Samtidigt som jag känner mig mycket stressad vissa dagar eftersom det är så mycket som ska fixas när man startar upp en ny avdelning och alla skolas in intensivt, så känner jag också en annan slags stress på grund av att dagarna går så snabbt och veckorna försvinner en efter en. Ibland hinner jag inte träffa Stella på morgonen om jag börjar jobba tidigt och ibland när jag slutar sent så hinner jag bara vara med henne i typ 2 timmar innan hon somnar. Och helgerna går såklart så fort som helger brukar göra. Det känns ibland som att allt går så snabbt att jag inte hinner njuta tillräckligt av nuet.

Därför är jag tacksam över att jag kommit på ett litet knep som gör det lättare. Jag ser till att ha små "stoppskyltar" inplanerade på den 110km/h-sträcka som är livet just nu. Dessa ska gärna vara av olika sorter också. Någon kul grej som jag ska göra med Stella. Något kul som jag ska göra med Stellas pappa. Det behöver inte vara så mycket, jag är inte kräsen. Att gå ut och äta god middag, en konsert eller bio. Och slutligen lite tid att vara ensam. Lite egen tid hemma eller borta. Ikväll är jag ensam hemma, eller ensam vaken rättare sagt. Förutom att njuta av tystnaden så letar jag en lämplig kväll i kalendern att bjuda ut Stellas pappa på middag. Sedan ska jag bara flytta mig från soffan om Stella kräver det innan jag slutligen försöker somna tidigt så att jag orkar med en lång dag imorgon. Förhoppningsvis en lugnare dag. Ja. Så ska det bli!

Tomas Tranströmer

När Stella låg i min mage funderade jag ofta på vad hon (jag var rätt säker på att det var en hon) är för en filur och hur hon skulle komma att bli som person. Jag tänkte att hon kanske skulle ärva sina föräldrars intresse för litteratur och jag hoppades och hoppas att hon ska tycka om att läsa. Därför har jag också läst ganska mycket för henne sedan hon föddes. Ibland sagor men oftast sådant som jag själv tycker om och då i princip alltid poesi.

För några dagar sedan blev det klart att Tomas Tranströmer får årets Nobelpris i litteratur, vilket gör mig väldigt glad. Jag har flera minnen till hans dikter men minns särskilt två. En heter C-dur och den är för mig förknippad med när jag och Stellas pappa träffades. Den andra heter Romanska bågar och den läste jag för Stella när hon låg i sin solbädd på sjukhuset. Såhär lyder den:

Romanska bågar (från 'För levande och döda' 1989)

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Söndag

Stella är ju inte på topp just nu. Hela veckan har varit mer eller mindre jobbig för stackaren och nu under helgen har det blivit värre och värre. Idag åkte vi iväg på lite äventyr en stund alla fyra och Stella visade sig vara en riktig liten vetenskapstjej, kanske nästa Einstein. Hon har fascinerat studerat olika maskiner, läst (nåja) fakta om svarta hål och kvinnliga vetenskapsmän (varför kallas det så?) samt undersökt olika stensorter. Sedan drog vi hem och Stella återgick till sitt gnällande. Kanske söndagsångest eller missnöje med inredningen hemma, vad vet jag?

Hm, vart ska jag resa?

Klättra i trappor är så bra träning!