Hemsk mamma

Igår åkte vi till vårdcentralen och lät en trevlig, eller enligt Stella fruktansvärd, läkare undersöka Stella och kolla att hon "bara" har en vanlig förkylning och ingenting värre. Hon blev grundligt undersökt, klämd på och till sin förfäran även stucken i fingret (rookies som vi är hade vi båda vita tröjor dessutom, ingen hit när man har ledsen och blodig tjej i famnen). Vi fick både hostmedicin och antibiotika utskrivet och åkte sedan hem för att äta middag, bada och sova. Läkaren frågade mig om hennes temperatur under veckan då hon haft feber. Jag svarade att jag vet att man inte ska haka upp sig på siffror, att barn kan vara till synes jättepigga fast de har 39,4 graders feber, att det hänt flera gånger när barn på förskolan varit sjuka och att jag därför inte brukar vara orolig eftersom jag vet att barn lätt får hög feber jämfört med vuxna. Läkaren nickade och hummade och föreslogsedan  att vi skulle kolla hur mycket feber Stella hade just då. Det visade sig att stackaren hade 39,5 grader. Jag hade sagt när vi kom in att hon inte kändes lika varm som tidigare så jag skämdes givetvis som en hund. Och gör det fortfarande lite. Förklarade gång på gång att jag inte ville ge henne febernedsättande före läkarbesöket. Jaja. Nu är det jag som noga kollar Stellas temperatur hädanefter. Stackars barn...

Ynkliga

Ynklig tjej som gungar i ynkligt väder med en ynklig mamma bredvid (det är tur att inte den ynkliga mamman syns på bilden).

Suck...

Nu har Stella varit hemma sedan i måndags och haft feber sedan i tisdags. Ganska hög feber tilloch med. Barn har ju ofta det. Men det är svårt det här med barn och sjukdom tycker jag. Vad räknas som ett slött barn? Jag menar, det kan ju pendla ganska mycket i allmäntillståndet under en dag för många barn. Hur lite ska man äta för att det ska räknas som matvägran eller matproblem? Och hur mycket ska man dricka för att få i sig mycket vätska? Nu har jag fått den lilla stackaren att sova en stund och hoppas innerligt att idag är dagen som det vänder och att Stella är piggare imorgon...

Språka med Stella

För en liten stund sedan kom Stella in till mig där jag stod i badrummet och hängde upp tvätt. "Äta"! sa hon och tittade uppfordrande på mig. Vad häftigt det är när barnen börjar erövra språket. Helt plötsligt kan hon tala om för mig med sina egna ord vad hon vill eller tänker på. Vilken känsla det måste vara.

Häromdagen lärde sig Stella tillsammans med sin pappa att säga ´jacka´och det riktigt strålade om henne när hon pekade på sin jacka och högtidligt ropade "jacka"! Sedan dess har hon vrålat om sin jacka varje gång hon vill gå ut. Själv kan jag tycka att ´ut´ vore enklare att säga men desto svårare desto roligare antar jag. Ett ord som är väldigt praktiskt är ´öppna´. Det kan man använda till mycket utöver sådant man vill öppna. Öppna: ta av mig byxorna. Öppna: sätt på mig tröjan. Öppna: tryck på den där knappen. Öppna: fyll den här med sand och gör sedan en kaka av den. Och min favorit; öppna pappa: ring till pappa.

Host host

Stackars Stella har hög feber och hosta. Helt plötsligt är hennes personlighet annorlunda - hon sitter i ens knä långa stunder, ligger tyst och stilla i sängen, tillsynes stirrande i tomma intet, vägrar att äta, samt pussas och myser betydligt mer än annars. Usch vad man blir ynklig när ens barn är sjuk...