Ekorre!

Vaknade imorse av en glad röst från rummet bredvid som sjöng "korre kane kane kulle kala kottaj, iga öja baane..." (Översättning för den som inte hängde med: ekorrn satt i granen). Tror inte att det finns något bättre sätt att vakna på än av att höra sitt barn sjunga och vara glad. Dessutom hade jag sovmorgon till nästan 7 och blev inte heller väckt vid 6, som brukar hända ibland.

Imorgon åker jag till Frankfurt över helgen tillsammans med min brorsa. Just nu känns det som att jag kommer att sakna Stella alldeles vansinnigt - särskilt eftersom hon har varit lite labil den senaste tiden och verkligen klängt sig fast vid mig. Men jag försöker intala mig att det då är bra för henne att få hänga ensam med sin pappa ett tag och dessutom ska det bli kul att få kvalitetstid med brorsan en hel helg.

Utveckling fast det inte känns så?

När Stella var liten höll jag stenkoll på olika utvecklingsperioder och när det brukade vara. Inte längre. Men jag har förstått att det händer rätt mycket vid den här tiden. Det lustiga är bara att den här gången känns det lite som att vi går bakåt innan. Helt plötsligt vill hon inte lämna mig. Ungefär som det var för 1 år sedan. Och helt plötsligt vill hon inte somna i sin egen säng utan att ha skrikit en stund. Ungefär som det var för väldigt länge sedan. Så vi kanske har en liten bebis snart igen...

Skenet bedrar

Glad och till synes gullig snart tvååring.

Helt plötsligt slår de fasansfulla skriken och trotsen till!