tisdag 29 november 2011
Uppdatering
Nu har jag jobbat i 4 månader. Det har varit både jättekul och riktigt tungt. Visst har jobbet varit tungt i sig, det är krävande både psykiskt och fysiskt att arbeta på förskola, men det allra tyngsta har varit att lämna Stella. Det var mycket värre än jag trodde. Jag tänkte att jag var tuffare och att jag skulle känna mig avslappnad och trygg i vetskap om att hon har det bra med sin pappa. Visst har hon det bra hos sin pappa, men jag tänkte inte på hålet det skulle lämna i mitt hjärta. Jag visste inte hur det skulle kännas att leende vinka hejdå på morgonen och gråta när dörren stängts. Jag är som ett barn som säger "Min, min"! Hon är min och jag vill inte vara borta från henne 8 timmar om dagen. Inte ännu. Snart är den första tiden förbi. Snart kan varken jag eller hennes pappa ägna hela dagarna åt henne. Tiden går så snabbt. Snart kräver hon mer stimulans än vad vi kan ge. Därför vill jag vara hemma med min unge lite mer efter nyår.
10 månader och tre veckor
10 månader och tre veckor. Så liten och så stor. Nu kan hon gå. Vaggar bestämt fram, undersöker varje rum, öppnar och stänger dörrar, skåp och lådor i sin väg. Hon pratar och förstår vad nej betyder. Ibland skriker hon riktiga avgrundsvrål när hon inte får som hon vill eller när hon blir lämnad ensam i ett rum och inte vill vara själv. Hon äter det mesta med god aptit. Hon sover för det mesta bara en gång per dag. Tänk att hon varit en liten liten plutt som sovit halva dagen och varit vaken halva natten. Hon älskar att bada i badkaret och blir irriterad när man tar upp henne. Hon dansar, oj vad hon dansar, och älskar musik. Snart ett år... Lilla Stella.
söndag 27 november 2011
Första advent utan julfint
