Kort uppdatering

Igår trillade Stella på näsan för första gången. Nu finns skrapsår som påminner oss om hur snabbt hon springer.
Idag åker jag till Paris ensam och kommer hem på lördag. Hur ska det gå att vara utan Stella så länge? Förhoppningsvis bättre då jag är någon helt annanstans där ingenting påminner om henne. Fast samtidigt påminner allting mig om henne...

Sommarminnen

Det finns mycket jag vill minnas från den här sommaren, trots att det känns som att den knappt har börjat. Jag vill minnas de där få sekunderna när du ligger tätt intill på morgonen, när jag får pussa dig, stryka med handen genom ditt rufsiga hår, dra med fingrarna på din mjuka rygg. Sedan vänder du dig om, säger "upp" och hämtar mina tofflor. Resten av dagen är det full fart, så den där korta stunden är guld värd. Jag vill minnas dina snabba, glada, studsande steg när du varje morgon springer mot lekparken. Alltid springer du och sällan ramlar du. Varje dag är du lika strålande glad när du fått på dig skorna och kommit ut. Nya äventyr, full fart.

Jag vill minnas dina försiktiga och på samma gång ivriga steg i sanden, fram till gungan där du gungar varje morgon. "Gunga" säger du och skrattar. "Gunga"! Sen sjunger du och pratar nästan hela tiden, men ibland helt plötsligt fastnar din blick och du tittar tyst upp på himlen och säger ingenting på flera minuter.

Jag vill minnas hur du älskar vatten och din glädje över en fylld vattenkanna och sedan din koncentration när du vattnar blommor, gräs, stenar och fötter. "Där" säger du och flyttar kannan och pekar för att visa var du ska vattna.