det är en tid att förundras

det är en tid att förundras
en tid att älska
en tid att skratta, gråta, krama, pussa, trösta, vyssja
en tid att sjunga, dansa och leka
en tid att gå undan, gömma sig, söka, vila
en tid att lära sig, att respektera, förstå och förlåta
det är en tid att leva
 att bara vara
det är en tid att försöka
 att ge allt

Vilken morgon!

Vilken morgon! Vaknade först. Först. Före Stella. Jag kan inte minnas att det har hänt någon morgon. Åh, så skönt det var. Nu, medan jag skriver det här ligger hon och tioåringen i hans säng och kollar på roliga spel och klipp på hans ipad. Jag dricker kaffe, kollar mailen och samtidigt på nyheterna. Kan inte minnas att det hänt heller på länge - i lugn och ro.

Tvååringar...

Att fostra en tvååring har sin charm. Under en timme kan jag pendla mellan ilska, frustration, total förälskelse, fascination och en otrolig trötthet och glädje på samma gång. Idag väljer jag att se det beundransvärda i att Stella lyckades få mig helt slut endast en timme efter att jag hämtat henne från förskolan. Full rulle just nu, kan man säga. Samtidigt försöker jag läsa lite Jesper Juul mellan varven för att inte låta den lille diktatorns regler gälla helt.