Äntligen helg

Äntligen helg efter en lång vecka. Stella har varit ganska trött efter att ha gått tillbaka till längre dagar på förskolan. Jag hoppas att hon vänjer sig snart. Jag är nöjd med hennes förskola och vet att hon har det bra där men ändå vore det såklart skönare att kunna ha lite mer tid med varandra på vardagarna. Jaja, sånt är livet.

Tidigare under veckan fick jag mig ett gott skratt flera gånger. Stellas språkutveckling har tagit riktig fart och hon tar efter allt vi säger. Hon frågar lite då och då vad klockan är (med viktig min, som om hon har bråttom nånstans). Jag svarar såklart. En eftermiddag frågade hon som vanligt vad klockan är och jag svarade att klockan är halv fem. Då blev Stella upprörd: "Nej mamma, du sa att klockan är elva." När hon frågade mig tidigare på dagen så hade jag svarat att klockan är elva och nu var det märkligt att klockan var något helt annat plötsligt. Vi fick ha ett långt samtal om hur klockan går och efter det kollade hon av ungefär var femtonde minut vad klockan är och jag såg på henne hur hon processade denna information.

Skenet bedrar

Idag hade jag några viktiga saker inplanerade, så självklart vaknade Stella lagom krasslig - inte tillräckligt för att det skulle vara självklart att vara hemma, utan sådär på gränsen. Givetvis valde jag att stanna hemma med henne och givetvis blev hon superpigg och började hoppa runt i soffan och skrika tio minuter efter att jag ringt till förskolan. Inte det minsta hängig längre. Så nu sitter vi här framför filmen Rio och funderar på hur vi ska fördriva dagen. Stella låg ner ungefär fem minuter i soffan. Nu springer hon runt och byter kläder (snittar fem t-shirts per dag, just for fun) medan hon ger mig olika order av typen lägg bort telefonen, byt film, byt tröja (?!) osv.

Söndag i lekparken, lite snuvig.

Måndag i soffan, lite feisty.