Kalas-lördag

Jag vet inte vem jag ska tacka för sovmorgonen, då jag inte tror på någon gud, men skönt var det iallafall. Stella har under några veckor fått en ny ovana som innebär uppgång mellan 5-6, men idag sov hon snällt till närmare 7.30 så att hennes förkylda mamma fick vila lite. Nu förbereder vi för en kalas-dag då åttaåringen har blivit nioåring.

Leka med andra

Idag slutade jag tidigt och mötte upp Stella och hennes pappa på öppna förskolan. Där var det superkul tyckte Stella. Själv tyckte jag att det var jätteroligt att få se Stella leka med andra barn. Det är ju lite skillnad jämfört med när jag var föräldraledig och gick dit. Det är så fantastiskt att barn alltid känner igen och dras till andra barn. Jag har väldigt roligt när jag iakttar hur de liksom kommunicerar med varandra, känner på varann, säger något, rycker leksaker, smakar på och så vidare. Sedan, vid typ 18 månaders ålder är de redo att skrika "nej" och "min" till andra små kompisar på förskolan...
(Stella, som kan promenera omkring helt själv nu, gjorde succe med sina eminenta, snabba och välbalanserande ben. Eller så var det i hennes fåniga mammas huvud.)

Skrik skrik skrik

Jag har känt mig väldigt stressad av olika anledningar de senaste månaderna. Eller ska jag vara riktigt ärlig så har jag känt mig lite småstressad sedan vi fick barn, med ett kort uppehåll under sommaren. Jag är nog en person som lätt blir stressad. Hoppas att inte Stella också blir sån, utan mer som sin käre far, lugn och glad. Hursomhelst. Jag har kommit fram till att något som jag har svårt att inte bli stressad av är barnskrik. Hu! Förra veckan jobbade jag massor och hann göra bort mycket som jag varit stressad över och sedan dess har jag varit lugn, glad och hittat på massor av roliga saker med barnen. I helgen var Stella lite klängig och mammig. Det skreks en del och gräts. Idag på jobbet hade jag två följeslagare varav den ena grät konstant över att inte få vara i min famn hela tiden. Om jag bytte en blöja så hade jag min lilla följeslagare bredvid, vrålande och med armarna uppsträckta, samma sak om jag dukade, plockade undan, klädde på eller av någon. Till sist kände jag att jag knappt kunde tänka klart på grund av allt skrikande, men det lugnade ju såklart ner sig efter ett tag. Men när Stella började låta på samma sätt vid nattningen för en stund sedan kände jag att jag fått höra tillräckligt mycket skrik den här veckan. Önskar att jag kunde trycka på en mute-knapp när jag går in på jobbet ibland. Åh så skönt det vore!

En gåva

Det kanske borde vara en självklarhet, men då och då slås jag av hur fantastiskt det är att just vi fick just Stella och att hon i sin tur blev en sån otrolig blandning mellan oss båda, storbrorsan, någon annan släkting här och där och en alldeles egen unikhet som bara hon har. Att få barn är verkligen inte en självklarhet. Att få barn är den allra största gåvan som finns.

Grattis! Kolla vilken fin present ni fick!

Är det dag eller natt, har jag kläder på mig, vad händer?

Kung fu-bebisen växer och blir stor!

Trappor!

Idag har vi haft intensiv trappträning. Mycket bra för lår och rumpa.