Mannen på bussen har trasiga skor. Det är någon slags sandal
och på högerfoten har hela remmen lossnat. Det hänger en tejpbit, så jag antar
att han har försökt laga den, men tejpen är smutsig och ihoptvinnad och
fladdrar liksom till – på väg att lossna, varje gång bussen kränger till.
Bussen är varm och luktar därefter. Jag hade tänkt
luta mig mot barnvagnen och snosa lite på min dotters hår, men nu har hon
bestämt sig för att den här mannen med trasiga skor är mer intressant, så jag
sitter lite bortlutad och iakktar deras kontakt. Min dotter vinkar till mannen.
Han vinkar tillbaka. Min dotter vinkar ännu en gång, lite hetsigare, samtidigt
som hon säger ”Ey”. Mannen vinkar, skrattar och säger ”Hello, little friend”.
Mannen vänder sig mot mig. ”How old?”, frågar han och pekar på min dotter. ”One
and a half”, svarar jag. ”Ey bilen bilen”, säger min dotter och pekar upphetsat
på en bil utanför. ”What´s that?” frågar mannen och pekar även han på bilen.
”Is car”. Min dotter tittar tveksamt på honom, vänder sig mot mig och ropar
sedan ”en bil en bil!”. ”Bie?
Is that car? You
like cars?” Mannen skrattar och pekar på en annan bil. ”She loves cars” svarar
jag. Min dotter har nu fäst blicken på mannens skor och ser mycket bekymrad ut.
”E skor ja?” frågar hon. Jag nickar och upprepar att det är skor, varpå hon nu
upphetsat skriker ”Skor skor!”. Mannen kränger snabbt av sig ena sandalen och
håller upp den mot oss medan han härmar min dotters tonfall och ropar ”skore”.
Min dotter skrattar och håller fram handen mot den trasiga sandalen. ”Nej nej”
säger jag varnande. Mannen
sträcker fram sandalen och säger ”Yes, you can try it, but it´s to big for you.
You are small boy. I am
big man.” Jag skyndar mig att hålla fram min hand innan den trasiga sandalen
byter ägare och säger till min dotter att hon inte får ta sandalen. Jag ser att
hon är på väg att ta i med ett illvrål men bussen kränger precis till, stannar
vid en hållplats, och hon glömmer bort att skrika och sträcker istället ut
huvudet så långt som möjligt för att kunna se ut från bussen. ”You are nice boy”.
Mannen tar på sig sin sandal och ler mot oss. ”What is your name?”. Jag nickar
mot vagnen och säger ”Stella. It´s a girl and her name is Stella.” Mannen ser
nu jätteglad och förvånad ut. ”Like the baby princess? Estella? But not a boy!” Jag svarar ”Stella,
it´s similar but not the same as the baby princess.” Mannen frågar genast vad Stella betyder och jag svarar
vant. Nästan varje gång vi träffar någon från ett land i Asien eller Afrika så
frågar de vad våra namn betyder och berättar om sina egna.
Mannen reser sig
långsamt upp. Bussen kränger till och för en sekund tror jag att han ska ramla
över barnvagnen. Men han glider bara iväg några decimeter över bussens golv och
tappar nu högra sandalen helt. Bussens dörrar öppnas. Mannen vänder sig mot
Stella och ler. ”By bye little star!” Han vinkar med sin högra sandal. Sedan
tittar han på sandalen och stoppar raskt ner den i bussens skräppåse innan han
linkar ut genom dörren. ”Everything breaks” hör jag honom säga innan dörrarna
stängs och vi åker vidare.
