Gaddar!

Hörni! Nu kommer det äntligen något vasst i munnen! Äntligen!
Förutom att klia i munnen, bita frenetiskt på allt så har Stella tränat på att stå och försökt att gå mest hela dagen. Sedan hängde hon med sin pappa hemma när jag var på stan ett tag. Nu sover hon sött medan jag och hennes pappa har avslutat en god middag. Skönt med helg...

Tvättmaskinen

Efter att Stella ätit gröt på morgonen så busade vi och lekte en stund. Sedan började jag fixa lite. Plockade lite, satte igång en tvättmaskin och gick sedan in i klädkammaren. När jag kom tillbaks till badrummet satt Stella som förhäxad framför tvättmaskinen, brummade något slags svar till maskinens ljud och vinkade sakta medan hon stirrade på de snurrande kläderna där inne. Ibland undrar jag vad som försiggår i den lilla raringens huvud. Världen måste te sig så otroligt spännande och stor. En brödsmula kan roa en lång stund, en dammsugare är ett jättemonster att jaga och en tvättmaskin någon slags hypnotisk vän...

Om jag får önska så hoppas jag att Stella har någon konstnärlig gen. Hennes pappa spelar gitarr för henne i princip varje dag. Jag sjunger mycket (det låter inte så vackert men hey). Jag skriver även en del. Stella har många släktingar som målar och spelar instrument. Hoppas att hon vill syssla med något sådant när hon blir större...

Uppdatering

Kort uppdatering: När jag reste bort med jobbet blev jag förkyld. När jag kom hem pussade jag som en tok på Stella, så givetvis blev även hon förkyld. Stackars Stella är snuvig, hostig och har haft feber. Jag hoppas att hon mår bättre idag...

Godmorgon!

Godmorgon! Vi har en härlig dag att se fram emot. Efter drygt tre timmars sömn och x antal timmars tjafs inatt ska jag jobba i nio timmar. Stella är åtminstone på ett strålande humör nu och det gör det enklare för mig att vara pigg men svårare att åka till jobbet så länge.

Det går undan!

Här kämpade Stella för att hålla upp sitt huvud. Det var ett tag sedan. Nu kämpar Stella för att stå upprätt.

Kortis.

Ville bara skriva att det är så himla kul att få kommentarer. Det här var ju tänkt att vara en liten skruttblogg mest bara för mig själv, men när jag nu fått lite fler läsare än jag själv så märker jag att jag tycker att det är jättekul. Tack för alla kommentarer! Själv är jag en sån som nästan aldrig orkar kommentera på någon blogg och därför blir jag så glad att någon lägger ner tid på att göra det här. Tack!

Skitsnack

Jag: Hörru Stella?
Stella: Mm?
Jag: Minns du när du var liten och var så förstoppad hela tiden? Du var så arg när du inte kunde bajsa, stackare.
Stella: Ja, usch. Det var hemskt mamma, bland det värsta jag varit med om i hela mitt liv!
Jag: Ja, jag håller med. Men sen, när du blev lite större så kunde vi ju börja ge dig katrinplommonpuré och det gjorde verkligen susen.
Stella: Ja, det är så himla gott!
 Jag: Ja, jag vet att du tycker det. Men du känner inte att du överdrev lite idag?
Stella: Överdrev, hur då menar du?
Jag: Ja... Alltså, du bajsade ganska rejält. Det var liksom överallt - magen, benen, ryggen. När jag lyft upp dig kom det till och med på min nya fina tröja.
Stella: Ja, det var festligt! Jag visste inte att jag hade det i mig!
Jag: Jag är väldigt glad att din mage funkar bättre idag så jag ska inte klaga. Men jag kan väl iallafall få tycka att det var ett annorlunda sätt att avsluta ett födelsedagskalas på.
Stella: Ja! Dina gäster gick hem ganska snabbt, mamma. Det gjorde jag bra! Jag ska förbereda mig inför din nästa födelsedag, jag lovar!

När katten är borta...

Det verkar inte direkt ha gått någon nöd på Stella medan jag var på planeringsdagar med jobbet. När jag satt på konferens lekte Stella cowboy. När jag skrev uppnåendemål tränade Stella på att stå.

Och när jag diskuterade läroplanen chillade Stella i gräset med sin pappa.

Fart och fläkt!

Jag trodde att vi skulle få ett lugnt barn eftersom jag ser oss som två ganska lugna personer. Det är kanske så man tänker innan ens första barn kommer ut - att han/hon ska vara en blandning av bådas personligheter. Men det vette tusan var ifrån Stellas härliga personlighet kommer? Åttaåringen deklarerade en gång att han är en sån som gillar fart och fläkt och jag kan lika gärna beskriva Stella med samma ord. Fart och fläkt mest hela dagarna. Ibland, när Stella är trött, händer det att hon tar en liten paus på golvet och ligger alldeles stilla en stund. Givetvis blir vi mycket oroliga då och tror att hon är dödssjuk. Men strax är hon igång igen, viftar med armarna, försöker ställa sig upp eller på något sätt ta sig fram, undersöker något spännande medan hon pratar eller sjunger. De senaste dagarna har hon lyckats få till riktiga höga tjejskrik dessutom. Det är full fart på den tjejen. Ögonen glittrar och livsglädjen är stor. Härligt!

Kom igen nu, det är party!