En stunds hat och ilska

Igår var vi på öppna förskolan och Stella hade jättekul tills jag fick locka henne därifrån lite tidigare än planerat. Idag är vi hemma och Stella är genomförkyld medan jag är sliten efter att ha vakat sedan 01.30. Detta pga en liten polare på öppna förskolan som var uppenbart genomförkyld igår. "Oj, du är alldeles kokhet, din stackare" sa föräldern glatt och fortsatte "Hon är jätteförkyld" utan att för det ha bråttom hem eller ens verka ha reflekterat över att man inte ska ta en väldigt förkyld, febrig liten unge till offentlig plats där många barn och bebisar, vissa endast 4 månader gamla, samlas. Jag riktar all min ilska och trötthet mot denna förälder idag. Struntar i att Stella kanske hade blivit sjuk ändå. Hatar en stund istället.

Josef Brodskij

För några år sedan ungefär vid den här tiden, med hopp om vår och ljusare tider, så träffades jag och Stellas pappa. Det var mars och jag hade en lägenhet med charmiga köksluckor, där jag njöt av att för första gången på länge bo ensam. Jag hade en skruttig gammal radio i mitt köksfönster och en hög böcker (som inte rymdes i bokhyllan) i min garderob. Det var en tid från mörker till ljus, som jag minns med glädje.

Sju strofer och dagar  (Ur 'Kommentarer från en ormbunke`)

Jag var bara det, som du
berörde med handen,
över vilket du lutade pannan
i nattens korpsvarta djup.

Jag var bara det, som du vagt
kunde skönja där nere;
först oklarheten inkarnerad,
långt senare - ansiktsdrag.

Det var du som, het,
i mitt vänstra och mitt högra öra
skapade musslan för att höra,
viskande i det.

Det var du, där du stod
och fingrade på gardinen,
som i den råa munhålan lade in den
röst, som sedan följt dig med rop.

Jag var blind, helt enkelt. Men då
dök du upp, för att sedan fly mig,
och skänkte mig därmed synen.
Det är så man lämnar spår.

Det är så som världar blir till.
Så slösas gåvor, ty för det mesta
lämnas världarna sedan att kretsa
och klara sig bäst de vill.

Så snurrar på sin färd,
förlorad i världsalltets töcken,
slungad mellan ljus och mörker,
hetta och kyla, en sfär.

"Sovmorgon"

Såhär har det sett ut i en månad ungefär. Uppgång vid 5-6 och inte så överdrivet härlig stämning, med lite matstrejkande på det. Bara vatten. Inte gröt eller välling. Kladda bröd i håret och leva rövare. Men idag! Vilken dag! Vi gick upp kl. 6.40. På strålande humör, båda två såklart. Precis som på den gamla goda tiden fram till mitten av januari. Åh så härligt... Jag lever på detta länge, även om det kanske bara var en tillfällig sovmorgon.

Stellas stream of consciousness

Hej mamma. Maaammma. Mmmammma. Pappa. Baabba. Vovve. Vovve. Apa. Vovve. Lampa. Ampa. Däää. Boll. Abba. BBbb. Nänä. Nä. Mmm. Kaka. Klocka. Däää. Gurka. Nänänä. Mamma. Maamma.

Saker att se fram emot

Om inte alltför lång tid ska jag och min sambo åka iväg på en minisemester från lördag till söndag. Stella kommer att vara hos sina morföräldrar under tiden. Detta är första gången som vi är "långt" borta (läs typ 2,5 timmar med bil). Jag undrar hur lång tid det tar att slå om från mamma-Sara till bara Sara? Jag undrar om jag kommer att vara bättre på att slappna av och inte fundera över Stella som alltid verkar ha superkul utan oss.

Eftersom det varit lite kämpigt här hemma ett tag nu, då Stella till exempel har gått upp mellan 4-5.30 i en månad ungefär nu, brukar jag i jobbiga stunder fundera lite på hur jag som bäst ska nyttja den där tiden. Gå på spa! Kanske massage... Jag kan läsa klart den där boken som jag är för trött för att läsa varje kväll. Jag kan lyssna på musik. Jag kan prata hur mycket som helst med min älskling utan att någon annan avbryter mig eller pockar på uppmärksamhet. Äta god mat. Dansa. Klä upp mig. Hotellfrukost! Bara vara. Sova. Vet inte hur allt ska hinnas med. Men det känns mycket värt att kunna njuta så av den där resan redan innan den blivit av. Hoppas bara att inte Stella blir sjuk. Eller hennes morföräldrar. Eller vi...

Vackert väder

Här i norr njuter vi av vackert väder och går ut och in och ut igen genom dörren eftersom vi kan göra allting själv.

Bilar och dockor, flickor och pojkar

Stella gillar olika fordon. Bilar, traktorer, grävmaskiner osv. Hon försöker låta som dem, hon lånar böcker om dem och hon leker med dem på öppna förskolan. Vi har inte så många bilar hemma. Hennes bror var inte så inne på bilar och vi har inte köpt särskilt många leksaker till Stella ännu, mest babysaker, böcker, djur och klossar.

När vi är på öppna förskolan leker Stella helst med bollar, telefoner eller bilar. Hon brukar släpa runt på någon bil, härma den, åka rutschkana med den och dra den fram och tillbaka. Förra veckan uppmärksammade någon att hon gillar bilar. Jag tänkte inte så mycket på det, kommenterade bara att det är lustigt att hon härmar en bil med ljudet "brum brum" eftersom vi inte har lärt henne det ljudet hemma och att jag undrade var det kom ifrån. Någon dag senare fick Stellas polare Vilmer en kommentar om att han lekte med en docka. Ett större barn plockade åt sig de mindres leksaker och när en förälder skulle lämna tillbaka dem så fick Stella dockan och Vilmer bilen. Förvirring uppstod för en stund när vi föräldrar talade om att det var tvärtom. Jag liksom vaknade till lite efter detta. Hörde helt plötsligt att de flesta andra små flickor där har dockor hemma förutom min unge.

När vi promenerade hemåt kände jag mig förvånad över att det är en "grej" redan nu bland våra småttisar. Att andra förväntar sig att ettåringar ska leka med olika leksaker pga vilket kön de har. De är ju 1 år! Jag vet att många människor tar för givet att barn tycker om olika saker och har olika förutsättningar på grund av sitt kön. Det vet jag. Men jag trodde inte att jag skulle bli varse detta bland jämnåriga föräldrar gällande barn som är så små. Jag trodde att vi hade lite tid på oss ännu, innan könsindelningen ska börja tydliggöras så mycket.

Topp 5 vid 13 månader

1. Att gå ut och helst få promenera omkring själv, annars åka pulka. Forever.

2. Dansa i soffan, alternativt springa fram och tillbaka i soffan och försöka göra kullerbyttor.

3. Att få hjälpa till. Hålla dammsugaren, plocka ur kläder från tvättmaskinen, tömma diskmaskinen.

4. Läsa. Gärna 5 böcker samtidigt.

5. Borsta tänderna, helst varje gång man är i badrummet.

Dream a little dream of me

Stella har börjat drömma. Kanske drömmer barn redan som små bebisar, vad vet jag. De senaste månaderna har jag iallafall märkt att saker händer i det där huvudet på nätterna. Några gånger när jag varit in och tittat till henne sent på kvällen så har jag hört henne prata i sömnen. "Vovve", "pappa", "ampa, ampa" eller härligt kluckande skratt. Jag har lett för mig själv och funderat över hur de där drömmarna ser ut; fantastiska hundar, busande pappa eller stora blinkande lampor? Ibland har det där kluckande skrattet bytts ut mot illvrål eller hjärtskärande gråt och rädda förvirrade ögon. Mardrömmar. Det finns mycket att bearbeta när man upptäcker en hel värld på egna ben varje dag. Jag skulle hursomhelst betala mycket för att få se en liten filmsnutt från en av Stellas drömmar...