jag har älskat dig så länge
en hel evighet innan du kom
så självklart att det var just du
dagarna röda, nätterna blå
finns bara vi
din hand i min hand
dina linjer korsar mina
två veckor, skrynkligt rosa och
oförstörd
blir snabbt till två år, en liten
person på väg att hända
nu sker du, och nu och nu
vi och en hel värld på
armlängds avstånd
så hisnande nära och samtidigt på
väg att försvinna
din hand i min hand
en evighet av nu vecklas ut
vetskapen om hur snabbt du kan ryckas
bort
det obegripligt svåra att greppa
som finns i mitt grepp om din hand
den närhet som en gång gungade mellan
våra andetag varje blå natt
svävar mellan oss idag fram och
tillbaka
studsar
vetskapen om hur allt förändras
det föränderligas oföränderlighet
jag försöker omfamna den
vad annat att göra
när du sover viskar jag till dig
en evighet har jag älskat dig
en lång sträcka av ögonblick
nu och nu och nu
