i carry your heart with me

Kom att tänka på en av mina favoritdikter när jag promenerade från förskolan efter att ha lämnat en ledsen Stella. Jag älskar utformandet, med enbart gemener och avsaknaden av mellanslag. Syntaxen. Och språket. Natten efter att Stella fötts låg jag och tittade på henne och tänkte på näst sista stycket i denna dikt, om och om igen.

i carry your heart with me(i carry it in

my heart)i am never without it(anywhere

i go you go,my dear;and whatever is done

by only me is your doing,my darling)

                                                      i fear

no fate(for you are my fate,my sweet)i want

no world(for beautiful you are my world,my true)

and it’s you are whatever a moon has always meant

and whatever a sun will always sing is you

here is the deepest secret nobody knows

(here is the root of the root and the bud of the bud

and the sky of the sky of a tree called life;which grows

higher than soul can hope or mind can hide)

and this is the wonder that's keeping the stars apart

i carry your heart(i carry it in my heart)

[i carry your heart with me(i carry it in]” from Complete Poems: 1904-1962 by E. E. Cummings

På promenad

Stella älskar att vara ute. Hon går gärna på promenad och vill då helst gå själv. Eller, gå och gå, det kanske hon inte gör så mycket. Det händer väl att några steg i vanligt promenadtempo tas men för det mesta ska det springas i riktigt hög fart. Gärna "nära att ramla på näsan och skrapa upp halva kroppen på asfalten-fart". Men de senaste veckorna har jag och Stella varit på promenader med vagnen på förmiddagarna då Stella har kunnat sitta i vagnen och filosofera, gärna med en blomma eller två i handen. De senaste två dagarna har jag till och med joggat med vagnen och det var succe, inte minst för att det var så peppande för mig att ha en ivrig påhejare som skriker av skratt och ropar "mera mera" så att man orkar hålla tempo.

Sista dagen

Idag är sista dagen på sommarlovet för mig och Stella. Ute känns det redan lite som höst. Imorgon börjar Stella på förskolan igen. Den här veckan kommer hon att gå 9-14 och vara ledig på fredag. Det blir ju som en inskolning ännu en gång. Dessutom är det andra barn som har riktig inskolning så min lilla Stella kommer inte att kunna ha en "egen" pedagog till hands under dagen. Just nu känns det jobbigt för mig. Jag har separationsångest och försöker tänka positivt och hoppas att veckan går bra. Stella är ute och leker bland blommor och bär och sjunger glatt utan att ha en aning om vad som försiggår i mitt huvud. Jag ska ta en lång promenad ikväll för att rensa huvudet och peppa mig själv så att det blir en bra överlämning imorgon. Och vem vet - det kanske går jättebra...