En blogg om livet som förälder

torsdag 22 september 2011

Dags att babysäkra...

Hade ett allvarligt snack med Stella imorse.
Jag: Hörru, vad håller du på med nu?
Stella: Vaddå? Inget särskilt, kollar lite på nyhetsmorgon bara.
Jag: Nähädu, jag ser vad du gör! Du får inte röra kontakten eller uttaget.
Stella: Men chilla nu, jag bara undersöker lite.
Jag: Nej, Stella, nej! Det är farligt.
Stella: Okej, lugna ner dig nu. Jag har hittat en annan spännande grej som -
Jag: - Inte fjärrkontrollen!
Stella: Nänä. Kollar väl på nyhetsmorgon istället då och leker med nån trist leksak då.
Jag: Bra! Tack.

Ungefär 5 sekunder senare:
Jag: Men hallå, vad gör du nu då?
Stella: Ska bara bita lite i den här antennsladden som jag fått loss.
Jag: Sluta nu, snälla du! Kolla här vad mamma har åt dig... Öh.. En nalle! Titta, den låter också.
Stella: Tror du att jag är dum eller? Jag vill inte ha den där nallen, jag vill ha fjärrkontrollen eller den där kontakten. Flytta på dig!
Jag: Vänta lite så ska jag hämta nåt gott åt dig istället.

Efter 5 sekunder i köket blir det alldeles mörkt i vardagsrummet.
Jag: Men vad har du gjort med lampan?
Stella: Ha! Nu har jag den, jag drog ut den helt själv! Nu ska jag undersöka det här uttaget som den satt fast i. De här två hålen ser grymt spännande ut. Och förresten, visst kan man äta på de här två pinnarna som sticker ut?

Fortsättning följer efter besök på diverse butiker.

onsdag 21 september 2011

Vissa dagar

Vissa dagar vaknar jag upp och ser en förändring i Stellas utseende, helt plötsligt. Jag vet jag inte vad, bara att hon ser annorlunda ut på något sätt, kanske större eller äldre, eller att hon har ett nytt uttryck. Det händer inte ofta, men det är så tydligt att min sambo håller med om att något är annorlunda. Jag antar att det kommer att fortsätta ett tag eftersom så mycket händer så otroligt snabbt. Tänk om jag kunde få se en bild nu av hur Stella ser ut om 3 år, undrar om jag skulle kunna gissa hur hennes utseende förändras?

tisdag 20 september 2011

Trött

Ibland känns det tungt att komma hem från jobbet, helt färdig efter flera timmars skrik och kånkande runt på små barn. Jag vill ju spara det bästa till mitt barn, ha energi att ge henne det lilla extra, den roligaste leken, den bästa sången eller dansen. När Stella är trött, sjuk eller bara gnällig känns det på något sätt enklare att hantera om jag inte redan varit med om samma sak under hela dagen innan jag kom hem från jobbet. Jag vill vara som piggast när jag tar hand om Stella, ha mest tålamod och energi med henne.

Jag undrar hur fort man glömmer bort den där tröttheten som kommer med ett litet barn? Känslan av att vara så trött så att man vill gråta. När det känns som att man knappt kan tänka, lyfta handen eller ta ett steg. Det är då det känns tungt att "ta på sig jobbmasken"; le, vara trevlig, leka, trösta, planera, reflektera, arbeta...

Te?

Nån som vill ha en kopp te?

måndag 19 september 2011

vinterbarn

lilla vinterbarn
stora ögon
pappas händer
mycket hår

du ser allt

en kort stund 
kan jag lägga min kind mot din
drunkna i din blick
näsa mot näsa
 eskimåpuss

du släpper taget
står själv i några sekunder
vinglig men trygg
skrattar

med ögon som skiftar färg
är varje årstid din
föränderlig
självklar

Att sova borta

I lördags hade vi barnvakt. På eftermiddagen packade vi bilen full med allt det som behövs för en natt borta och åkte till Stellas morföräldrar. Där hängde vi en stund, vissa ängsligare än andra (läs: mamma Sara) innan vi tog avsked och åkte vidare för att ta in på hotell. Så konstigt det kändes! Vi badade, bastade, klädde oss fina, åt god mat, pratade - en del om barn men mest om annat och så sov vi massor. På morgonen vaknade vi pigga och utvilade och längtade massor efter världens finaste lilla Stella. Självklart oroade jag mig helt i onödan. Självklart hade hon haft det toppen medan vi var borta. Självklart sov hon hela natten, åt bra, busade och hade skoj. Det känns så skönt att veta att hon är tillräckligt trygg i sig själv för att klara sig utan oss en natt.

söndag 18 september 2011

Morgon med Stella

Går upp på morgonen, river ut allt från alla hyllor i vardagsrummet, filmer, spel, dukar - allt.
Låtsas leka med tråkig leksak i väntan på att i obevakat ögonblick komma åt en sladd.
Kära magic eightball, kommer jag att hitta något att tugga på?
Ja, den här åtråvärda saken som man inte får röra!