Å nej!

Stella har börjat med en ny mening mer och mer. "Å nej, jag blir rädd!" Först var det lite gulligt. Hon sprang omkring och tvärstannade utanför det mörka sovrummet, sneglade in och sa "Å nej, jag blir rädd". Sen eskalerade det, antagligen för att hon uppmärksammade att vi tyckte att det var lite roligt. Helt plötsligt blev hon rädd väldigt ofta och för de märkligaste sakerna. Idag kastade hon ner något jag ville ha från bordet (det kallas trots) och när jag bad henne att hämta det förklarade hon att det inte gick eftersom hon "blir rädd då". Hon la till en darrande underläpp och ett litet snyft också. Hm..

Å nej! Jag blir rädd!

Soffhäng

Stella leker tittut.

Kvällsfika.

En tyst minut

Idag var en annorlunda och sorglig dag. En kollega till mig omkom i en bilolycka igår. Vi fick öppna den lilla lådan med duk, ljus och tavelram som man hoppas aldrig få öppna. Hålla en tyst minut för mycket. En sprudlande glad och livfull person finns helt plötsligt inte längre. En person som lämnar en familj med 2 barn och en gravid fru efter sig. Deras liv förändrades för alltid. Livet är så skört. Det är alltid fruktansvärt när man inser det och med små barn går inte känslan att beskriva. Ett felaktigt beslut, en sekund på vägen och sedan ingenting. Vila i frid A. Mina tankar går till dig och de dina idag, och antagligen många dagar framåt. Nu ska jag pussa på de mina.

Frukostvanor

Stella älskar yoghurt och flingor (yågi och pingor). Hon tycker även om mackor med massor av pålägg och oftast är det bara pålägget som slinker ner och möjligtvis smöret, men inte själva brödet. På helgerna brukar vi duka upp god frukost och försöka äta lite längre, om vissa har ro att sitta stilla längre än 10 minuter vill säga. Igår när vi åt god frukost berättade jag för Stella hur mycket jag älskar henne. Hon tittade länge på mig med outgrundlig blick och svarade sen att hon älskar salami.