En blogg om livet som förälder

fredag 25 januari 2013

Att starta samtal

Vårt hus håller på att renoveras, vilket innebär att det är byggjobbare alldeles utanför som arbetar varje morgon när vi ska iväg till förskolan. Stella har såklart varit lite nyfiken på dem och började med att bara titta, sedan efter någon vecka vinka lite och nu när hon blivit modigare vill hon prata med dem. I början av veckan stegade hon fram och fick en av dem att sluta borra för att artigt lyssna på hennes pladder, av vilket jag tror att han förstod ungefär noll förutom att hon sa hej och hejdå. Igår sprang hon glatt fram och berättade att hon har nya täckbyxor, som hon sedan stolt visade upp, och imorse kutade hon fram och skrek högt att hon har trosor och att hon är en stor tjej. Jag hann få med henne därifrån innan hon skulle visa trosorna.

Troslåda för stora tjejer.

torsdag 24 januari 2013

Våra vardagsmys





Den här tiden på året är lite seg och tung tycker jag. Jag har svårt att sova och livet känns liksom lite för ... mekaniskt. Stella verkar också ha lite svårt att sova just nu (kanske jag påverkar henne?). När vi är lite extra trötta och sega så får vi försöka vardagsmysa extra mycket istället. Jag gillar att baka eller se på film. Stella gillar att bada. Och att äta det jag bakat.

måndag 21 januari 2013

Kan själv

Stella väljer själv ut sina kläder och klär på sig. Varken jag eller hennes pappa har hjärta att hindra de ibland konstiga kombinationerna. Därför har vi ibland lämnat henne på förskolan med prickiga strumpbyxor och skotksrutig gammaldags julklänning och idag i byxor med för stor sommarklänning ovanpå. Jaja. Hon är glad iallafall. Hon kan själv.

söndag 20 januari 2013

Charlie och Lola

En obeskrivlig känsla drabbade mig imorse: Vi slår på tv:n för att kolla lite barnprogram och dricka morgonkaffe. Stella utbrister: Åh Lola! Lola! Jag frågar henne om hon tycker om Charlie och Lola? Hon skriker så glatt att hon gör det så att jag förstår att det verkligen är något hon gillar massor. Och jag hade ingen aning om det... Det är så konstigt det här med att upptäcka den lilla person ens barn är, sådant man får lära sig och inte visste, sådant som förändras och sådant som man inte har nån aning om varifrån det kommer - det bara finns där; ett lustigt personlighetsdrag, något alldeles unikt och nyss oupptäckt.