Plötsligt händer det!

Plötsligt händer det! Stella sover hela natten. Alltså, sover utan att vakna för att äta, skrika, leta nappen, bajsa eller nåt annat som man kan tänkas göra vid typ 4-5 på natten. Istället sover hon i 12 timmar i sträck och vaknar glad och utvilad. Värsta drömbebisen! Äntligen. Om det nu bara kunde hålla i sig. Fast jag kanske ska vara tacksam för de här 3 nätterna på rad och njuta av stunden istället för att tänka framåt. Tack Stella!

Jag tycker att det är fascinerande det här med personlighetsdrag. Stella var ett litet charmtroll från första stund, envis, dramatisk, busig. Eller som nioåringen säger "en sån som gillar fart och fläkt". Senaste veckan har hon ibland dragit sig undan korta stunder och hängt för sig själv, eller helt plötsligt vill hon sitta stilla och bläddra i en bok. Kanske hon är på väg att förändras lite, bli lite lugnare och mindre fartig? Jag vill minnas att jag var en riktig teaterapa som törstade efter uppmärksamhet som liten medan jag senare var väldigt blyg och tystlåten en period. Jag undrar hur Stella kommer att vara som tonåring - kanske en större kopia av den här busungen? Oj oj, då lär vi ha fullt upp....

Stellas rum

Nu har vi äntligen flyttat och Stella har fått ett litet, men alldeles eget, rum. Alldeles intill ligger vårt sovrum och vi körde givetvis med hårdträning att sova i sitt eget rum första natten. Hon har hittills fixat det utan problem. Första dagen var det lite läskigt att vara i den nya lägenheten där allting luktade annorlunda och nästan inga saker fanns. Men så snart vi hade fått iordning Stellas säng och några välbekanta leksaker i hennes rum så tyckte hon att det var jättespännande. Barn är så enkla ibland. Okomplicerade.