Årets sista bilder

Inte helt kry på julafton, men glad över ny tågbana.

Apelsin!

Kan skala själv.

Vadå räcker med apelsin?!

Skottar snö med morfar.

Kan själv!

Hur mycket snö som helst.

We´re back!

Nu är vi friska - hela högen! I förrgår åkte vi till mina föräldrar och firade en försenad julafton med massor av härliga klappar och god mat. Stella älskade varje sekund. Har fått en ny telefon där jag hunnit ta många bilder, men har ännu inte laddat över några på datorn ännu, så får lägga in några bilder senare.

Nej. Ingenting.

Vi sitter vid bordet och äter julmat.
- Är det gott Stella? Jag frågar glatt och tittar på Stella som smaskar prinskorv.
- Nej. Ingeting. Stella tittar allvarligt upp som för att ge eftertryck åt sina 2 allvarligt och bistert uttalade ord.
- Nähä, svarar jag. Sen skrattar vi lite i smyg åt hennes kommentar.

Jag som hade längtat så efter jul och var så spänd över att fira jul "på riktigt" med Stella, nu när hon är lite större. Och så blev det den stora magsjukejulen 2012. Även om vi verkligen försökte fira som vanligt i vår isolation och med okryddad mat så antar jag att vi kan skratta åt det om några år. Men tur var väl iallafall att tioåringen låg däckad i magsjuka dagen före julafton istället för själva julafton, så att han iallfall kunde vara med och fira, även om det inte blev som vi tänkt. Och tur är väl också att Stellas vidriga diarre gjorde ett kort uppehåll under själva julafton för att istället återkomma för fullt idag istället. Det är ju härligt att ägna morgonen åt att ta hand om sådant efter att ha sovit typ 3 timmar för att samma lilla stackare har svårt att sova pga orolig mage. Jag tror att jag ska gå och vara grinchen en stund för mig själv nu och återkomma senare, efter en kopp kaffe och på bättre humör.

God jul!

Isolerade från vårt planerade julfirande hos mina föräldrar gör vi det bästa medan magsjukebakterierna långsamt försvinner från den senast drabbade tioåringens kropp.

Mamma mu och kråkan!

Har inte tid med fler bilder nu, måste kolla facebook...

21 dec, minnesanteckning

Stella klär på sig och sin docka för att gå till förskolan. Det är en jätterolig lek, fram tills jag vinkar hejdå. Då stannar Stella upp, ser lite rädd ut, och säger "Nej, ingen förskola, hemma". Jag försäkrar att ja, vi ska vara hemma idag för nu har vi jullov. Sen sätter Stella dockan i vagnen och springer runt i hög fart några minuter innan hon tvärnitar och säger "Hej hej! Hemma."

Vi sjunger julsånger ihopkrupna under ett tjockt täcke. Först midnatt råder, sen blinka lilla stjärna och sen försöker jag sjunga fint och med inlevelse på det strålar en stjärna. Då börjar Stella storgråta. För sorgligt? "Inte sjunga om stjärna mer" förklarar hon allvarligt för mig, suckar, vänder bort huvudet fram och tillbaka, andas djupt och plirar mot mig innan hon raskt istället börjar sjunga "tipp tapp tipp tapp".

Kortis

Trött, lite förkyld och ska strax avrunda dagen med att krypa under mitt tjocka täcke och kolla på nån serie innan jag somnar. Imorgon är årets sista arbetsdag. Jag har gjort chokladbollar som jag ska bjuda eleverna på imorgon. De som blir över ska Stella få smaska på om hon vill. Det ska bli så skönt att ha en ledig fredag med barnen, innan allt det där sista fixandet inför julen sätter igång. Eller, så mycket är det ju inte eftersom vi inte firar hemma hos oss. Vilken tur.

Förskolelekar och juldockor

Det kändes som en evighet sedan jag jobbade trots att jag bara varit borta några dagar. Även om jag längtar till julledigheten så var det kul att starta igång veckan och sluta leva isolerad från alla friska. Stella har varit hemma ytterligare en dag med sin pappa men imorgon ska även hon till sitt "jobb", förutsatt att hon är kry. Tror att hon längtar. Under de här dagarna har hon börjat med en ny lek - hon väljer ut kläder som hon klär på sig och sedan vinkar hon och berättar att hon ska gå till förskolan.

Jag har skrivit tidigare om att olika djur eller dockor brukar göra Stella sällskap, som små dagens favoriter. Under de senaste veckorna har pandan varit nummer 1, men en ny, som vi kallar juldockan (har luva, men inte skägg eller tomtekläder) har numera tagit över och bland annat följt med och handlat. Titta så ynklig den lilla sjuklingen ser ut med sin juldocka i famnen!

Magsjuka

Så kom den till oss, antagligen via förskolan. Först Stella, sen hennes pappa tätt följd av mig. Igår låg vi utslagna och försökte underhålla Stella så gott vi kunde från soffan begravda under filtar och med hinkar intill. Idag börjar vi vakna till liv och hittills har ingen kräkts. Tur att Stella är lite hängig själv för annars vet jag inte hur det hade gått. Hon har varit så snäll med mig. Vi har legat i sängen och sjungit i nästan en timme både torsdag och fredag. Vi har tittat på foton under minst lika lång tid och dessutom bara legat och pratat och kramats. Helt plötsligt kan hon massor av nya ord och i nya kombinationer. "Oh nej" utbrast hon teatraliskt imorse när hon tappade något på golvet. Hon svischade förbi tv:n som stod på i vardagsrummet tidigare idag och sa "Titta mamma, åker skidor". Visste inte att hon lärt sig vad skidor är. Och hela tiden räknar hon till tio. Så sött.

Luciamorgon hos oss

Vi var ju så laddade inför lucia, jag och Stella. Igår tränade vi på pepparkakssången och fick till det utan tårar och till och med några leenden på slutet. Så vaknade Stella vid 05.30 imorse, hostade och spydde i rask takt 3 gånger på en timme. Så det blir en vab-lucia. Hittills har det faktiskt varit ganska mysigt trots att jag var ledsen till en början eftersom jag sett framemot lussande och fika på förskolan. Men vi har sett lucia på tv. Sjungit massor. Lagat god fisk. Bakat och myst massor. En bra dag än så länge. Hoppas att det inte blir mer kräkande... PÅ bilden nedanför diggar Stella Sean Banans jullåt som hon själv lyckas slå på om och om igen, den lilla rackaren. Det går utför med musiksmaken, kan jag tycka...

Sjuk? Nej, bara fejkade lite!

Bamse är tydligen bra.

Titta alla mammor och pappor! Bamse!

Titta alla barnen! Bamse!

Bamse ingen blöja?

Mysiga morgnar

De senaste dagarna har jag blivit väckt av en blöt puss och en hand som stryker min kind. Ibland har någon sång hörts också. Iförrgår skrattade jag nästan högt när Stella sjöng "o aj aj aj aj buff" med sådan inlevelse och svärta i rösten att det kändes som en audition eller nåt. Hursomhelst är det ett mycket mysigare sätt att vakna på än med en fot i huvudet.

Andra advent

Idag var min familj här på adventsfika. Stella hade på sig sin nya pepparkaksklänning som hon tycker om (men hon vägrar matcha med huckle och sång). Vi tände ljus, spelade lite julmusik och åtminstone jag njöt av att alla i min familj var samlade, det händer nämligen inte varje dag. Dessutom bjöd vi på nbart hembakat fika och det händer verkligen inte varje dag. Men allt julmys har sitt pris. Nu när helgen strax är slut känns det som att den knappt börjat eftersom jag inte riktigt hunnit vila så mycket som jag velat. Höstens pendlande, mörkret och annat börjar ta ut sin rätt och jag känner mig redo att ta jullov, helst igår. Vaknade imorse med dunkande huvudvärk och ont i halsen. Är trött och har inte så mycket energi som jag skulle vilja ha såhär sista veckorna med lagom spralliga elever. Nu laddar jag inför veckan med en stor kopp te, en tidig kväll och förhoppningsvis många undervisningsfilmer som landat på mitt skrivbord imorgon.

Julig lördag

Jag och Stella har hunnit baka både pepparkakor och lussebullar idag. Sedan har jag hunnit hänga med min syster, fika, prata och handla lite julklappar. Efter det mötte jag upp familjen och forsatte julandet, när vi kom hem klädde vi julgranen och strax börjar pepparkaksbak nummer 2 med tioåringen. Efter det planerar jag att ligga raklång i soffan en stund. Pust.

Spännande att röra om!

Man blir ganska törstig av att äta, eh, jag menar, baka.

Kan själv!

Alltså, kom inte här och tro att du ska få hjälpa mig med kläderna! Kan själv! Allt!

En vecka kvar till första lussandet...

... och fortfarande hatar hon pepparkakssången och vägrar sjunga eller lyssna på den. Cliffhanger!

Pepparkaksgubbar och tomtar

Nu har vi gjort julfint hemma. Det började med skräck och gråt. Stella hade nämligen bestämt sig för att tomtar var det värsta och hemskaste som finns. När jag tog fram en kartong med julpynt grät hon och ville gömma den. Sedan gick det allt bättre och bättre, tack vare mormor och morfar som hade mindre läskiga tomtar hemma. Igår köpte jag en liten tomtedocka som hon tycker mycket om. Imorse när hon vaknade sprang hon direkt till kylskåpet för att se till de nya tomtemagneterna.
Pepparkaksgubbar är nu det enda hemska som är kvar med julen enligt Stella. För några veckor sedan kom hon på att de var hemska och skrämmande, särskilt den där sången om dem. Genast fick vi gömma sångboken med "Tre gubbar". Jag glömde berätta för pedagogerna om Stellas skräck inför "Tre gubbar" och när jag hämtade henne en dag förra veckan fick jag höra att Stella blivit skräckslagen och grät hysteriskt på två sångstunder då denna sång varit med. Vid första tillfället förstod de ingenting, men andra gången la de ihop två och två och fattade att hon bara var ledsen när just den sången hördes. Så nu får vi väl träna mer. Hursomhelst är pepparkakor gott iallafall!

Vilken helg!

Så mysigt vi har haft det! Så mysigt att det känns obegripligt att det är måndag imorgon. I fredags kom ju min syster och hälsade på. I lördags åkte vi tillsammans till Stellas morfar och mormor, där Stella stannade för adventsmys. Jag och hennes pappa åkte tillbaka hem, lagade god mat och pratade länge länge, bara vi två. Efter en lång sovmorgon, lite julshopping och hemmafix åkte vi för att hämta Stella som såklart skött sig exemplariskt. Hemma igen åt vi middag, tände adventsljus, fikade Stellas nybakade pepparkakor och såg Bolibompa.

Soffhäng med dockan

Här står hon och väntar...

...och en sak är säker - det är inte på tomten, för tomten är hon livrädd för.

Pansarskal?

Jag funderar på om jag kan försöka ordna ett hårdare skal. Med det menar jag att jag på vissa sätt är så mycket känsligare och skörare sedan Stella kom. Ibland i vissa arbetssituationer blir det väldigt tydligt. Jag har helt plötsligt så svårt att släppa saker. Alla elever som är i svårigheter och har olika typer av problem stannar liksom kvar hos mig när jag behöver vila från dem. Jag funderar och funderar över dem dem som kanske inte har föräldrar närvarande, och på dem som har föräldrar som inte förmår vara föräldrar.
Kanske jag borde arbeta med något annat. Eller skaffa ett pansarskal...

Plötslig storbarnsförälder

Ikväll var vi och hälsade på en liten liten baby, precis fyllda två veckor. Stella studerade babyn fascinerat en lång stund. Sen frågade hon "baby ajaj?" och när vi svarade att, nej babyn har inte ont någonstans, allt är bra, så tappade Stella snabbt intresset och gick vidare till nåt mer spännande.
Det är ju ganska fånigt självklart, men samtidigt blir det så otroligt påtagligt att de är så himla små, de där alldeles nykläckta små liven. Det går liksom inte att minnas och känns helt absurt att Stella någonsin har varit så liten. Hon framstod som ett väldigt stort barn bredvid den lilla babyn.

Funderade för mig själv på sätt att skapa garantier för att få en sådär lugn och harmonisk, frisk liten varelse. Isåfall kanske man skulle slå till på en! Eller så nöjer vi oss med den vilda storbabyn, som måhända inte ger oss många lugna stunder men en omätbar glädje och lycka varje dag.

MVG-helg än så länge

Helgen får högt betyg hittills. I fredags kom Stellas farmor och var barnvakt åt Stella medan vi tog med oss den nyblivna tioåringen på en försenad födelsedagsmiddag på mysig restaurang. Det var toppen att kunna sitta ner och föra ett vanligt samtal med tioåringen utan avbrott och med totalt fokus på ett barn. Idag har vi fikat, gått på stan, lekt, gjort egen pizza, haft soffmys till kassa barnprogram och jag har dessutom hunnit rätt lite prov, fundera över julklappsköp och tränat.

Rastad tiger

Alla får gunga! Just nu är en period då Stella gärna har med sig en liten kompis i form av tiger/panda/vovve överallt och mest hela tiden. I förmiddags var det den här mjukistigern som släpades genom lera och grus till lekparken för att gunga.

Njuter och skryter

Har haft en riktigt bra dag. Sovmorgon till 7 (annars åker jag hemifrån då), tid att lämna Stella på förskolan, lyckade lektioner då allt flyter perfekt och eleverna är världens bästa, tid att rätta klart prov samt stöka undan administrativt jobb. Dessutom fick jag höra att några elever varit till rektorn och sagt att de vill ha kvar mig (har ju ett vikariat), vilket såklart värmde. Kunde sluta tidigt och hämta Stella på förskolan (både lämna och hämta - brukar knappt hinna något av det annars!) där vi mötte upp hennes pappa och gick för att handla mat, lagade och åt en god middag, lekte och busade och nyss gick Stella för att sova. Nu ska jag göra te och ägna kvällen åt vad jag vill, för jag behöver inte planera något, inte rätta något, inte förbereda något och kan dessutom sluta tidigt imorrgon med, om allt går som det ska. Åh vad skönt!

Julnörden bekänner

Jag längtar som ett barn till jul nu. Längtar på ett nytt sätt och det är ännu mer påtagligt i år än förra året, även om jag började känna så redan då. Julen är väl den största och mesta högtiden, åtminstone i min familj, och därför blir det liksom nåt helt nytt när vi nu har Stella. Under en tid var jag ganska anti jul. Det var förknippat med tråkiga och svåra saker eller händelser. Därför känns det extra skönt att längta så nu. Som om jag tar igen de jular jag inte uppskattat så mycket förr. Jag längtar efter att dela alla nya minnen med Stella, eller snarare att skapa alla dessa nya minnen. Att umgås med familjen. Extra mycket längtar jag efter min syster. Och att få några lediga helgdagar att umgås med nära och kära. Att laga och äta god mat. Att göra fint, baka och pynta. Julgran. Julmusik. Alla såna där filmer som sänds kring jul och nyår. Köpa och slå in julklappar. Promenera en ljus dag med gnistrande snö och en lång pulkabacke som breder ut sig framför. Jag är helt enkelt en julnörd nu.

Pappas flicka

Förut brukade Stella säga att hon är mammas flicka, men efter en lång helg med bara pappa och dessutom en hängig dag hemma från förskolan med pappa, meddelade hon idag att hon är pappas OCH mammas flicka. Allt är som det ska med andra ord. Gäller bara att hålla sig kvar på topp två då.

Mamma Sara åker flygplan!

Stella har pekat och pekat högt ovanför huvudet och förklarat om och om igen vad mamma Sara har gjort i helgen. Själv verkar hon ha haft en alldeles underbart mysig helg med sin pappa. Kom på mig själv med att sakna henne helt förskräckligt och ha väldigt dåligt samvete över att lämna henne under nästan hela fredagen. Tror att det känns svårare att lämna henne på vissa sätt nu när hon är lite större och förstår så mycket mer. Samtidigt så förstår hon ju att jag kommer tillbaka och verkar inte ha saknat mig särskilt mycket. Men oj vad skönt det var att få krama och pussa på henne igårkväll!

Jag kom hem trött men glad efter en rolig och intensiv helg. Ligger ganska mycket efter med jobb så det blir en tung vecka, åtminstone de närmsta dagarna. Sen ska jag försöka förbereda, organisera och räkna ner till julledigheten. Julklappar! Familjemys! Nyår! Stellas 2-årsdag! Nu slutar jag peppa och fixar en kopp te till en hög med orättade prov.

Ekorre!

Vaknade imorse av en glad röst från rummet bredvid som sjöng "korre kane kane kulle kala kottaj, iga öja baane..." (Översättning för den som inte hängde med: ekorrn satt i granen). Tror inte att det finns något bättre sätt att vakna på än av att höra sitt barn sjunga och vara glad. Dessutom hade jag sovmorgon till nästan 7 och blev inte heller väckt vid 6, som brukar hända ibland.

Imorgon åker jag till Frankfurt över helgen tillsammans med min brorsa. Just nu känns det som att jag kommer att sakna Stella alldeles vansinnigt - särskilt eftersom hon har varit lite labil den senaste tiden och verkligen klängt sig fast vid mig. Men jag försöker intala mig att det då är bra för henne att få hänga ensam med sin pappa ett tag och dessutom ska det bli kul att få kvalitetstid med brorsan en hel helg.

Utveckling fast det inte känns så?

När Stella var liten höll jag stenkoll på olika utvecklingsperioder och när det brukade vara. Inte längre. Men jag har förstått att det händer rätt mycket vid den här tiden. Det lustiga är bara att den här gången känns det lite som att vi går bakåt innan. Helt plötsligt vill hon inte lämna mig. Ungefär som det var för 1 år sedan. Och helt plötsligt vill hon inte somna i sin egen säng utan att ha skrikit en stund. Ungefär som det var för väldigt länge sedan. Så vi kanske har en liten bebis snart igen...

Skenet bedrar

Glad och till synes gullig snart tvååring.

Helt plötsligt slår de fasansfulla skriken och trotsen till!

Baka baka lite kaka - med vatten

Idag hämtade jag Stella tidigt, i lita panik efter min dröm som jag skrev om igår. Tänkte att vi verkligen skulle hinna mysa lite. Vi gjorde trolldeg eftersom en av Stellas favvosysselsättnignar är att baka med play do och den hon har är lite torr och skröplig nu. Alltså gjorde jag en egen deg och Stella var väldigt fascinerad av det här med att tillreda själva degen. Så hon fick kladda på med att göra egen deg. Av allt hon gillar så är nog vattenlek eller att bada det absolut bästa och man kan se att hon försöker kombinera det med allt annat kul. Fika? Ja vad kul, om jag får kladda med lite vatten samtidigt. Klä ut sig? Ja, vad kul, om jag får hälla vatten på kläderna och sedan byta. Och så vidare. Så den gröna trolldegen blev snabbt en segare och segare massa som till sist föll samman i porösa små pölar lagom till Stellas pappa kom hem (passande nog). Vi hann också byta tre tröjor eftersom hon absolut skulle ha en tröja på sig. Men vad gör det när man får skapa.

Enkel drömanalys

Vaknade imorse efter en hemsk dröm. Jag drömde att jag kom hem från jobbet och så berättade min sambo att han precis träffat Stellas lärare och att det var synd att jag inte hann träffa läraren jag med. Fattade ingenting och sa "Men hon går ju på förskolan och har väl inga lärare, hon är ju knappt 2 år" varpå min sambo upplyste mig om att jag hade jobbat så mycket så att jag hade missat att Stella skulle börja 6-års nu. Jag blev alldeles kall och det första jag tänkte var att jag undrade vem som hade köpt henne kläder i rätt storlek, eftersom jag brukar hålla koll på sånt. Kanske inte så svårt att analysera den drömmen...

Bra och mindre bra

Idag har jag haft en ganska stressig dag och tyvärr hamnat i konflikt med en elev. Sånt tar så himla mycket energi ibland. När jag kom hem fick jag höra att Stella varit lite ledsen på förskolan när andra föräldrar hämtat sina barn. Mitt dåliga samvete slog genast till med full kraft. Det lustiga med såna här dagar är att jag för lätt glömmer bort allt det bra och det stressiga, jobbiga och trista tar istället över. När jag tänker tillbaka så hände det såklart massor av bra saker också men det är så lätt att tappa dessa i skuggan av konflikter eller ledsna känslor. Jag undrar om det är så redan  för en sån liten plutt som Stella? Att dagen hade många höjdpunkter, men dessa försvann i skuggan av ledsna känslor när andra föräldrar hämtade sina barn? Jaja, imorgon är en ny dag med nya tag.

Klipper till!

Under lovet klippte jag Stella. Eftersom jag gillar lugn och ro har jag bestämt mig för att vänta ett tag innan jag tar med detta barn till en frisör - jag skulle uppskatta att hon brukar sitta stilla i cirka 5 minuter om det inte är något väldigt spännande hon är upptagen med, och sådär riktigt stilla som behövs vid en klippning går i kanske 30 sekunder. Jag vill inte utsätta en frisör för denna lilla ivrare ännu utan offrar mig själv. Så jag kapade en rejäl längd, praktisk som jag är, och räknar med att inte behöva klippa henne igen förrän våren 2013. Följden blev såklart en fantastisk söt frisyr på ett gudomligt vackert barn. Ett barn, som om hon fått bestämma själv, lika gärna hade kunnat ha (och vissa dagar också har)  mössor, hattar och hjälmar på sig minst halva dagen.

Extra kär!

Stella är på härligt humör just nu. Världens gladaste, spralligaste, mest dramatiska, roliga och underbart unika personlighet. Tycker jag såklart. Njuter så av att få vara nära henne. Att få vara hennes förälder. Att få sova med henne på mitt bröst. Busa, skratta, krama, pussa, leka med. Just nu - allt. Jag är helt enkelt extra kär i min Stella dessa dagar.

Lediga dagar

Det här är fina dagar! Så skönt att vara med Stella hela dagarna och nu är ändå en hel helg kvar. Det enda molnet på min himmel är ett prov som jag måste rätta, men det skjuter jag upp lite till. Jag har hunnit möblera om i båda barnens rum, med en liten hjälpreda vid min sida såklart. Vi har varit ute och gungat massor, varit på öppna förskolan och dessutom på en hel eftermiddags skoj med fika och annat på ett kul ställe nära där vi bor. När Stellas pappa kommer hem så drar vi till Stellas mormor och morfar och sover över.

Har tränat stenhårt på att dricka fint utan haklapp.

Kaffe, kaka och Thomas Lynleys återkomst! Passar perfekt just nu.

Förlossningsnostalgi

Det är många som får barn nu. Har hört och läst många förlossningsberättelser de senaste veckorna och det gör mig lite pirrig i magen och lite ledsen samtidigt, för att jag kanske aldrig mer kommer att uppleva det igen.

Jag brukar spela upp mina minnen av Stellas födsel lite då och då för att jag verkligen vill att jag alltid ska komma ihåg det. Vill inte att det ska blekna och bli suddigt i kanterna så som det blir med andra händelser när tid har gått. Jag önskar så att det gick att återuppleva, eller att det fanns en film jag kunde se. Men samtidigt vet jag att det inte skulle vara samma sak. Så jag fortsätter med mina återberättelser lite då och då.

Åh vilken känsla det var just precis när hon kom ut. Det är jag säker på att jag aldrig aldrig kommer att glömma! När jag lutade mig framåt och såg henne och när jag sedan fick hålla om henne och se hennes ögon... Det kan väl inte finnas något mer fantastiskt än att möta sitt barn första gången, oavsett hur eller när? Det är åtminstone utan tvekan det häftigaste jag har varit med om. Jag blir alldeles kollrig bara av att skriva det här för att jag minns så väl hur det kändes.

Höstlov!

Jobbade hemma till 10.30 (tog igen de där timmarna jag skrev om förut!). Gjorde färdigt planering till några kurser, beställde lite filmer, rättade lite prov och fixade såna där småsaker man aldrig hinner annars. Sedan hämtade jag Stella. Eftersom jag har ganska långa dagar annars är det så roligt att hämta henne, hinna prata med pedagogerna och kolla nya bilder osv i hallen på förskolan. Jag och Stella lunchade tillsammans - tror att hon åt mer än jag till och med. Sedan kramades vi i soffan innan Stella gick och la sig.
Nu dricker jag kaffe, surfar och planerar vad vi ska göra med vår lediga tid som sträcker ut sig som ett fluffigt härligt täcke. Gå på konstutsällning? Hälsa på kompisar? Öppna förskolan? Hänga på stan? Baka? Bada? Åh så härligt med lite ledig tid...

Humörhanterande?

Vi råkar ha ett barn med starka känslor som snabbt kan pendla. Det är mycket skratt och glädje, men såklart också mycket skrik och gråt. Jag diskuterade problemen med att hantera känslostormar hos någon som är ett och ett halvt år med en klok kollega vid något tillfälle och denna sa till mig att fokusera på det positiva i att ha ett barn som gärna uttrycker sig och är i så bra kontakt med sina känslor. Det kändes skönt att höra. Dessutom tycker jag om att läsa om andra föräldrar och deras tankar kring eller berättelser om barn och känslor. För jag känner liksom att jag inte bara vill gå på magkänsla utan att jag vill ta tid att läsa på lite och försöka ha en genomtänkt strategi över hur vi ska hantera kommande trots eller bara allmänna situationer som kan uppstå. ( Ibland har jag tyvärr lätt för att både överanalysera och ha dåligt samvete. Funderade till exempel en del på det här med kolik och om det lämnar spår som påverkar barnet efter själva koliken.)

Om någon läser detta och har tips på bra litteratur kring just det här med barn och känslor och föräldrars roll samt uppfostringsmetoder så tar jag tacksamt emot tips.

Jobbmatematik

Jag åkte hem en timme tidigare från jobbet och tänkte att jag lätt skulle hinna jobba in den när jag kom hem, direkt efter middagen. Jag vet inte varför jag alltid inbillar mig sånt, för det händer såklart aldrig att jag kan jobba in den där timmen förrän klockan närmar sig alldeles för sent för att jag ska tänka ordentligt och vara kreativ fast jag vaknat 5. Nu är det alltså inte läge att göra något vettigt utan istället skjuta upp det till en ny dag då jag knaprat halstabletter, sovit och ätit i lugn och ro. Men då kan jag ju inte åka hem en timme tidigare imorgon eftersom jag då har 2 timmar att ta igen...

Dagen i bilder

Uppstigning alldeles för tidigt för min smak.

Men fantastiskt vackert ute...

... så vi gungade länge.

Efter lunchen däckade både jag och Stella.

På eftermiddagen drog vi ut till skogen.

Lika vackert.

Sedan kladdade Stella medan vi andra låtsades som ingenting.

Mer!

'Mer' är ett ord som hörs ofta nu. Mer hoppa, mer klättra, mer kasta upp mig i taket, mer bygga torn med klossar som jag kan riva, mer gunga osv. Det märktes att Stella började må lite bättre igår efter hostandet och krasslandet som har hållt i sig några dagar. Igår kom nämligen den befallande tonen i rösten tillbaka och hon domderade 'mer' till höger och vänster som vanligt. Skönt. Bara att lyda då.

Mer leka i parken!

Mer busa med pappa!

Aj och nej och skrik

Det är mycket aj, nej och skrik hemma hos oss för tillfället. Stella har hostat och hostat, tills hon kräkts två kvällar/nätter på rad. Och det här med att ta varannan natt funkar ju inte när man till sist har den hostande ynklingen mellan sig. Inga öronproppar i världen, eller samvete heller, hjälper då. Så därför är vi ganska trötta och lite griniga i vår familj. Det blir himla skönt med helg. Förhoppningsvis vänder det då...

En sån dag

Idag passar den här bilden bra, efter att ha delat säng med en tjej som först hostade tills hon kräktes och sedan fortsatte hosta halva natten ihopkurad till en liten boll med fötterna i mitt ansikte.

Äppelknyckarbild

Strax ska jag bryta mig in i kylskåpet och sno några äpplen som jag kan gömma i mitt rum.

 

Ett ögonblick. Ett helt liv.

Det är lördag. Jag väcks vid fem av en sorgsen klagosång. Lyfter in den lilla sångfågeln till vår säng och får sedan ligga i en dryg timme med små fötter hotfullt viftandes i mitt ansikte. Strax efter sex tumlar den lilla sångfågeln ur sängen, ger ifrån sig några höga toner för att sekunden senare somna om på min mage i soffan. Där ligger jag och hör henne andas. Mäter hur länge sedan det var vi låg så nästan varje natt. Kroppen minns hennes vikt, hennes armar runt mina och hur hennes ben snuddade vid mina höfter. Nu har den blivit dubbelt så stor känns det som. Hennes hår mot min kind, hennes fot vid mitt knä. Ligger där och hör henne andas medan jag tittar ut genom fönstret på världen som vaknar. Från mörker till ljus. Från total tystnad till ljudet av cyklar, fåglar och människor.
Vid sju vaknar även Stella, slår upp sina gröna ögon och ger mig ett leende som tyder på att vi delar en fantastisk hemlighet. Från vad som ser ut att vara djupsömn till klarvaken med planerad agenda på en sekund. "Se bilder" viskar hon och nickar mot dörren till sovrummet. "Pappa sover" förklarar hon med den där härliga självklarheten små barn kan ha. "Okej" viskar jag tillbaka och stjäl en puss medan jag letar telefonen mellan glipor i soffkuddarna. Sedan ligger vi i soffan i en halvtimme, hennes huvud på min arm, och tittar igenom alla foton i min telefon. 250 bilder, varav de flesta är på Stella. Från en liten plutt, tills i förrgår.
Ett ögonblick. Ett helt liv.