Det är många som får barn nu. Har hört och läst många förlossningsberättelser de senaste veckorna och det gör mig lite pirrig i magen och lite ledsen samtidigt, för att jag kanske aldrig mer kommer att uppleva det igen.
Jag brukar spela upp mina minnen av Stellas födsel lite då och då för att jag verkligen vill att jag alltid ska komma ihåg det. Vill inte att det ska blekna och bli suddigt i kanterna så som det blir med andra händelser när tid har gått. Jag önskar så att det gick att återuppleva, eller att det fanns en film jag kunde se. Men samtidigt vet jag att det inte skulle vara samma sak. Så jag fortsätter med mina återberättelser lite då och då.
Åh vilken känsla det var just precis när hon kom ut. Det är jag säker på att jag aldrig aldrig kommer att glömma! När jag lutade mig framåt och såg henne och när jag sedan fick hålla om henne och se hennes ögon... Det kan väl inte finnas något mer fantastiskt än att möta sitt barn första gången, oavsett hur eller när? Det är åtminstone utan tvekan det häftigaste jag har varit med om. Jag blir alldeles kollrig bara av att skriva det här för att jag minns så väl hur det kändes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar