Påskägg och syskon

Åh... Jag blir så glad och varm i hela kroppen när nioåringen lägger nästan hela sin veckopeng på att köpa kakor till sin syster och fylla ett stort påskägg med dessa. Kaka är ju fasligt gott tycker Stella.

Syskon alltså, vilken fantastisk sak det är. Att se dem skratta tillsammans är det absolut bästa som finns. Att se Stellas ögon lysa upp när brorsan kommer är oslagbart. Och med detta i åtanke räknar jag ner tiden tills imorgon då jag får träffa min alldeles fantastiska och underbara syster!

Resfeber

Nu börjar vi ladda inför Dublin. Bara några dagar kvar! Det funkar säkert smidigt att flyga med barn om man har dem i resväskan...

Hårtofs

Vårt barn har en förkärlek för att kladda mat, lera, sand, -egentligen vad som helst, i håret. Riktigt smeta in det. Därför har jag länge försökt att göra olika håruppsättningar. Hårklämmor, tofsar, till och med hårnålar, men ingenting får vara kvar. Inom ungefär fem sekunder har allting slitits bort och kvar är bara en kladdig rufsig trollunge. Men idag! Jag har lyckats knyta egna hårband i lagom storlek och medan jag mutade det ovetande barnet med några russin kunde jag kvickt samla ihop en tofs som noga kunde fästas hårt. Lite snett men alldeles nytvättat och rent. Det höll i nästan tjugo minuter. Tills hon kom på att det gick att dra mössan fram och tillbaka över huvudet för att få den tjusiga håruppsättningen att lossna.

Mamma

Vidare på temat ord. "Mamma" hörs för jämnan hemma hos oss. Jag är liksom på första plats. Ibland tror jag att "mamma" fungerar som ett slags utfyllnadsord, när man inte har något bättre att säga, eller så kanske Stella tror att andra säger "mamma" när de säger "mm". Idag var jag och Stella ute och fixade lite, sopade undan grus och gjorde vårfint. En grannpojke kom förbi och började prata med Stella. Hon tittade glatt på honom och deklarerade högljutt och tydligt sådär tio gånger "mamma". Jag svarade och försökte hålla igång konversationen med pojken medan Stella stirrade på honom och ropade "mamma mmmammaa" om och om igen. Till sist skrattade han bara och gick iväg. Kanske hon försökte psyka honom, vad vet jag...

Nä nä

Stellas allra första ord var nej. Pessimistiskt kanske och med en liten hint om hur aktiv hon tidigt blev. Det var liksom nej överallt. Tyvärr har vi uppenbarligen använt ordet för mycket och därmed förtagit innebörden av det för ärligt talat verkar Stella inte ha några problem med att förstå vad vi menar, men hon struntar högaktningsfullt i det. "Nä nä" säger hon och tittar frågande på mig med en kladdig brödbit i handen. "Nä nä" svarar jag varpå hon trycker brödet mot håret och kladdar in det extra mycket medan hon upprepar "nä nä nä" glatt. "Nä nä" säger Stella och dinglar med middagen över bordskanten. Jag upprepar hotfullt "Nej Stella" varpå hon kastar ner maten på golvet. "Nä nä" säger Stella glatt medan hon öppnar skåpet, stoppar ner handen i soppåsen och kastar ut kaffesump osv på golvet. När jag ropar till henne tittar hon allvarsamt på mig och skakar på huvudet. "Nä nä" säger hon, stänger skåpet och sedan upprepas samma procedur någon timme senare. Nyligen upptäckte Stella att man absolut inte får röra tv:n. Detta är naturligtvis mycket spännande. Hon cirkulerar fram och tillbaka vid tv:n, kontrollerar att man har uppmärksammat henne varpå hon allvarligt och med en klok stämma deklarerar "Nä nä" och för fram sitt kladdiga lilla pekfinger mot skärmen. "Nä nä" säger hon, ännu mer självsäkert och vänder blicken mot den som är nära innan hon trycker till med en bestämd liten snärt med sitt finger. Sen vänder hon sig om och säger lite sorgset "Nä nä nä" och liksom suckar över att det råkade bli så ändå. Igår tog hon sin pappas telefon och när han bad att få tillbaks den sa hon kort och koncist "Nä". Det är ju iallafall härligt att hon har egen vilja. Nu gäller det bara att ha starkare vilja och inte brista ut i skratt under kraftmätningarna som hela tiden sker.

Lonesome cowgirl in the morning

Nu börjar myset!

Stella har aldrig varit mycket för att ligga och mysa, kramas och läsa sagor eller sånt. Vi njuter av de två, tre sekunder hon stannar upp och man hinner snosa in lite av hennes härliga doft eller sno en puss. Ibland sitter hon i ens knä men det är inte heller långa stunder. Eftersom hon inte vill ligga och mysa med oss så har hon inte haft problem att sova i sin egen säng eller i sitt eget rum. Men nu har det hänt vid flera tillfällen den senaste veckan att hon slumrat till med mig i vår säng eller legat en stund på morgonen och bara haft det mysigt. Åh så härligt! Jag förstår verkligen att det är svårt att vänja sig vid att barnen ska sova i egen säng om man fått ligga och snosa på sin älskling i flera månader.