Samtal mellan beundrande föräldrar

Pappan (uppspelt): Kolla! Nu gömmer hon sig! Stella? Var är Stella?
Mamman (uppspelt och med hög röst): Var är Stella? Vaaar är Stella?
Mamman och pappan samtidigt: Dääär är Stella!
Pappan: Haha. En gång till. Var är Stella?
Mamman (mer uppspelt): Vaar är Stella?
Mamman och pappan tillsammans: Däär är Stella!
Pappan: Hon tycker att det är roligare att gömma sig själv än att man gömmer sig för henne.
Mamman: Jaa. Verkligen.
Pappan: Är inte det ovanligt?
Mamman (med viktig och stolt min): Det är nog ovanligt när barn är såhär små. Men hon är så smart, eller hur Stella? Jaa, det är du!
Pappan och mamman nickar bekräftande: Jaa!
Mamman: Men det är inte bara det där med tittut. Hon har ju så bra minne också.
Pappan (uppspelt): Ja! Hon kommer alltid ihåg var sakerna jag gömmer för henne är. Alltid! Hon ger sig inte förrän hon får fjärrkontrollen eller kaffekoppen.
Båda föräldrarna nickar återigen bekräftande mot varandra medan det lilla barnet till synes slött och obrytt tuggar på en petflaska bredvid.
Mamman: Kolla! Hon vet att man ska dricka från flaskan. Hon härmar dig när du dricker direkt från flaskan.
Pappan (ler): Mm. Mums vad gott! Är det gott Stella? Nähä, du ska ha nappen istället.
Mamman: Hon är så söt när hon ska ge oss nappen. Hon liksom bjuder och sen tar hon tillbaka den som att hon retas. Stella! Titta! Tutte! Mamma tar tutten! Mmm!
Pappan (mindre uppspelt): Jaa.
Mamman: Får mamma smaka tutten?! Mmm. Kolla, nu tar hon tillbaka den. Vilken finmotorik hon har.
Pappan: Jaja. Nu räcker det.

Drömmer...

På min arbetsplats har man möjlighet (och med man räknas främst de som har arbetat lääänge) att gå ner till
80 % i arbetstid och ha en ledig dag i veckan. Ganska lockande. Nu är ju inte det något som jag har möjlighet att göra, men jag brukar dagdrömma om hur jag skulle vilja att livet ser ut om ett halvår eller så, när Stella går på förskola. Jag skulle önska att hon kunde ha en ledig dag i veckan. En dag då hon och jag kunde leka och mysa hemma tillsammans. Jag skulle också önska att hon slapp ha 8-timmars dagar och istället kunde gå på förskolan typ kl 9-14. Det här är ju svårt att genomföra då Stellas pappa arbetar kontorstid och jag alltifrån 6.30-17.30. Men den där lediga dagen alltså... Tänk vad härligt att ha en ledig dag med sitt barn utöver helgen! Sånt drömmer jag om när jag inte fantiserar om fantastiska semesterresor som vi inte kan spara tillräckligt pengar till, eller det där huset som vi aldrig kommer att ha råd att köpa ...

Inte mycket att säga.

Det finns inte mycket att säga. Sjuk bebis, sjuk åttaåring, krasslig och trött pappa, stressad och trött mamma. Nu räknar vi ner till helgen.

Mer poesi

Jag vill så gärna tro att Stella uppskattar när jag läser för henne. Jag vill tro att det tillför något i hennes utveckling, att det tillför något i de pusselbitar som formar den person hon blir och jag vill tro att hon tycker om det. Därför fortsätter jag med ytterligare några diktfavoriter, utöver tidigare nämnda Tranströmer. Trogna bloggläsare (typ Stellas allra närmsta familj) minns kanske att Stella undersökte en pocket med Wislawa Szymborska? Det är en av mina absoluta favoritförfattare och därför har Stella hört mycket av Wislawa. Här kommer 2 av våra favoriter:

Den första dikten läste jag när vi låg på sjukhuset med en ynklig Stella och jag försökte peppa mig själv. Den andra dikten tänkte jag mycket på när jag var nykär i Stellas pappa (hur länge kan man förresten vara det?!) Ungefär som med Tranströmers dikter alltså.

Noterat (från 'Stunden' 2002)

Livet är enda sättet
att beväxa med löv,
hämta andan i sanden,
flyga upp på vingar;

att vara en hund,
eller stryka den över pälsen;

att skilja smärta
från allt som inte är det;

att få plats i händelserna,
ta vägen i vyerna,
leta reda på det minsta bland misstagen.

Ett enanstående tillfälle
att minnas för en stund
vad man pratade om
i den släckta lampans sken;

att åtminstone en gång
snava på en sten,
bli våt i något regn,
tappa nycklarna i gräset;

och följa med ögonen en gnista i vinden;

och utan uppehåll inte veta
något viktigt.

I öppen dag (från 'Rop till yeti' 1957)

Vi ligger nakna, du och jag,
vackra för varann - och det räcker -
klädda i bara ögonlockens blad,
med den djupa natten som täcke.

Men alla vet ju att vi är här:
de fyra hörnen och denna kamin,
den sluga skuggan på stolen där,
bordet så tyst med menande min.

Och lika väl vet denna tekopp
varför på botten det finns en slatt,
och Jonathan Swift har tappat allt hopp
att han ska bli läst denna natt.

Och fåglarna? De ser allting klart.
Jag har minsann märkt vad de gör:
de ritar på himlen med väldig fart
det hemliga namn jag kallar dig för.

Och träden? Säg mig, kan du förstå
om vad de viskar och prasslar?
Du säger att vinden tar reda på
vilka vi är och tisslar och tasslar.

In genom fönstret dunsar ett nattfly
och dansar tungt som en albatross
hit och dit, varje riktining är ny,
det surrar så envetet över oss.

Det ser kanske mer än vi gör nu -
har insekten ögon som katten?
Jag anade inte, inte visste väl du,
att våra hjärtan lyser i natten.

Om man har tid över..

... så kan man gömma sig och riva lite papper.

Frisk luft!

Stella gillar att vara ute. Om hon är sur och gnällig inne så blir hon alltid på bra humör ute. Hon undersöker träd, löv, blommor, buskar och annat, gärna tuggbart, i hennes väg. Just nu har hon dessutom en period då hon sitter lugnt och stilla i vagnen och studerar allt runt omkring. Om en hund råkar vara ute på promenad samtidigt som vi är lyckan total. I helgen har vi introducerat gunga och rutchkana i lekparken och det var jättekul. Åh vad jag längtar tills hon kan gå och springa omkring utomhus!

Pussar och ögonblick man minns

Tidigare idag lekte Stella medan jag satt bredvid och lyssnade på musik. Stella var helt fokuserad på sin petflaska med okokt pasta i. Men plötsligt, när Annika Norlin sjöng "Dom jävlarna ska skjuuuutas" så tittade Stella länge och ingående på mig, sedan strök hon mig på kinden utan att släppa min blick. Därefter återgick hon till att skaka sin flaska och struntade fullkomligt i att jag satt där. Ibland känns det som att barn förstår så mycket mer än man tror...

Fem favoriter just nu

Det bästa som finns i Stellas värld just nu är:
- elektronik (you name it; sladdar, kontroller, lampor, uttag)
- pappas klocka
- papper
- dansa till gitarrmusik
- nycklar, inte leksaksvarianten utan äkta vara

En annan rolig grej som verkar bli mer och mer populärt är att mata mamma och pappa med saker, en napp eller en majskrok eller något annat.