Kan också!

Under den här veckan har jag märkt att det är en liten och mycket söt härmapa ett steg bakom mig för det mesta. Jag plockar ur diskmaskinen, hon gör detsamma. Jag hänger tvätt, hon också. Jag plockar upp leksaker från golvet och om jag har tur hjälper hon till - annars strör hon nogrannt ut saker över golvet igen och ser väldigt nöjd ut. Och hela tiden pratas det. "Dadadadabä, nanana, bo, mamama, appa, dadadadada". Vi har köpt en pulka till Stella i födelsedagspresent och den gjorde omedelbar succe. Varje morgon går hon och hämtar sin mössa och handskarna och sedan pekar hon på pulkan och pratar; typ "Nu vill jag ut och åka". Vilken härlig ålder!

Rutiner

Jag försöker hitta tillbaka till Stellas och mina rutiner, eller snarare hitta de nya rutinerna. Nu är hon ju större och dagarna ser lite annorlunda ut jämfört med när jag var hemma med en liten plutt som sov mer på dagarna och inte sprang runt överallt hela tiden. Jag tänker mig att våra dagar ska utgå från Stellas behov med en liten godbit för mig också så att jag kan vara go och glad samt ha tålamod. Stellas behov verkar vara att få lite utmaningar, se saker, röra sig på större ytor och nya ytor än hemma, samt träffa andra människor, barn eller djur och att ha mammas trygga famn nära till hands under tiden. Det stämmer rätt bra överens med vad jag gillar som tur är. Jag har en förhoppning om att hon ska bli lite mer självständig och inte lika bunden vid mig snart, men det är inget som jag tänker försöka skynda fram.

Humörsvängningar?

Igår hade vi jätteroligt, jag och Stella. På förmiddagen hade vi besök av en kompis till Stella. På eftermiddagen gick vi på en promenad och hamnade på Stellas morfars jobb där det fanns massor av spännande saker att se och undersöka. När vi kom hem blev Stella plötsligt jättesur, arg och ledsen.
Idag har vi varit på Bvc och kollat läget såhär efter ettårsdagen. Eftersom Stella haft en riktigt hemsk natt (nattskräck?) med mardrömmar och alldeles för mycket vackentid var jag beredd på en hemsk förmiddag. Men på Bvc var det jättespännande och jag fick bära ut Stella som gärna hade stannat kvar några timmar till och undersökt alla korridorer och rum, trots 2 sprutor i benen. Kanske hon växlar humör under eftermiddagen igen?

Normalt gillar jag inte att vara fast i vagnen, men idag var det plötsligt jätteroligt!

När jag kom hem var det mesta jätteroligt, ja, allt faktiskt!

Imorgon är det dags!

Imorgon är det dags! Då börjar (eller snarare fortsätter) min föräldraledighet. Nu ska jag och Stella hänga hela dagarna igen. Efter 5 månaders jobb med 15 barn så ska jag nu bara jobba med en - den allra bästa! Jag känner mig nästan lite pirrig! Just nu känns det hellyxigt men jag minns ju hur hemskt långa och sega vissa dagar kändes också. Men nu tänker jag bara på allt kul vi ska göra. Mysa, dansa, leka, busa, gå på öppna förskolan, gå på babysång, hälsa på vänner, gå på stan och fika, kanske gå och luncha med Stellas pappa någon dag. Åh vad vi ska ha kul! Sen har jag även ett lite jobbigt projekt som jag har bestämt mig för att ta itu med. Men det väntar jag någon vecka med. Vad konstigt det kommer att kännas imorgon, att gå upp och inte skynda till jobbet...