Hon vinkar och vinkar

Stella har äntligen börjat förstå det här med att vinka. Vi har vinkat och vinkat samtidigt som vi ropat hej eller hejdå. Hon har tittat förvånat på oss och undersökt sin hand, öppnat och stängt den med förvånad min. Ungefär som att hon undrar varför vi envisas med att göra en så fånig rörelse. Nu har hon förstått varför man vinkar, men istället för att vinka till de hon känner, de som vinkar till henne, så vinkar Stella enbart till okända människor och detta gärna medan hon grymtar eller gör ett väldigt högfrekvent ljud. Jag tror att Stella lyckades skrämma två punkare i 16 års åldern, då hon stirrade intensivt på dem och samtidigt frenetiskt vinkade med ryckiga rörelser under ganska lång tid då vi stod i en kö tidigare idag. Mycket underhållande, tycker iallafall jag.

Din mamma

Kanske min dotter tycker att det vore kul att veta hur jag var när hon var nykläckt. Kanske är jag en riktig tant när Stella är 15 år. Kanske har jag då vaga minnen av hur jag var kring trettio. Så Stella, här kommer en liten kort beskrivning av din mamma tidig höst 2011:

Din mamma har kort hår som hon otåligt sparar ut till en axellång page med lugg - hennes favoritfrisyr. Hon sminkar sig sällan och är inte särskilt bra på det. Ännu är hon inte riktigt tillfreds med sin nya mammakropp så hon har inte särskilt trendiga kläder, utan mest jeans, t-shirt, kofta eller klänning och tights. Din mamma drömmer om att ta sig tid att träna typ två kvällar i veckan efter att du somnat. Hon minns hur kul det var att springa och hur skönt det kändes att ta milen på en viss tid. Snart ska hon få tillbaka lite muskler! På morgonen har din mamma ganska svårt att lämna dig. Ibland, om du inte vaknat när hon måste åka till jobbet så "råkar" hon hosta så att du vaknar och hon hinner pussa på dig. Igår pussade hon på dig så mycket att hon fick springa till jobbet och ändå kom försent. Och just det, din mamma hatar att inte vara i tid. Hon är ganska pedantisk och löjlig med vissa grejer. Din morsa sjunger mycket, och dansar töntiga danser för dig som du ser ut att skämmas över redan nu. Hon försöker få dig att tycka om viss musik och ägnade otaliga timmar när du var riktigt liten åt att spela massvis av musik som hon växt upp med och som format hennes smak. Hon gillar att baka och laga god mat och dricka gott vin. Just nu är hon lite för trött för att se alla filmer som hon vill se tillsammans med din pappa så istället slukar hon tvserien Sopranos, som hon tycker är jättebra. Hon älskar maffiafilmer! Din mamma brukade läsa mycket och skriva. Nu läser hon mest tidningar och bloggar, men en och annan bok hinns med. Hon skulle vilja skriva mer och bli bättre på det. Hon tänker att hon någon gång skulle vilja arbeta med skrivande och få betalt för det. Annars trivs hon oförskämt bra. Hon är glad och det har hon inte alltid varit. Din mamma  älskar sitt liv och de människor som finns i hennes liv, inte minst dig. Ibland vaknar hon på natten och kollar så att du andas. Hon är nämligen en sån som kan tänka att något måste vara fel när allt känns så bra. Hon kan inte riktigt fatta att hon har sån tur. Hon försöker att tänka på det varje dag, att verkligen uppskatta det. Just nu, klockan kvart över nio en lördagmorgon, ska din mamma gå in till dig och lägga din filt tillrätta där du ligger och vilar. Antagligen ger hon dig en puss, stryker din kind och längtar tills du vaknar.

Hur mycket är för mycket?

När man har en bebis så får den ju hänga på till alla möjliga platser och på olika aktiviteter. Tänk vad fantastiskt att de är så anpassningsbara! De har ingen aning om vad som väntar under dagen. Lite babysång, en fika, en lång tur i bilen, eller en tråkig middag hos någon okänd person som vill gulla med en hela tiden.

När Stella var riktigt liten var vi hemma för det mesta, förutom någon dag i veckan så var det mest vi två plus andra som kom hem till oss och hälsade på. Från 3 månaders ålder började vi hitta på fler grejer tillsammans. Men jag försökte ändå ha någon lugn dag hemma varje vecka för att vila från intryck. Nu under sommaren fick jag ibland en känsla av att Stella behövde mer lugn och ro än vi gav henne, att vi hittade på lite för mycket och att hon träffade för många olika personer vissa dagar. Samtidigt har vi ju inte gjort något särskilt egentligen, bara småsaker. Jag vet flera andra som reser mycket och fyller dagarna med aktiviteter. Undrar hur stor skillnad det är på olika barn? En del bebisar verkar hellugna och coola redan från födseln, kan somna var som helst och sitta i famnen på vem som helst. Andra verkar mer oroliga och känsliga och kan bara somna om man gör si eller så och bara vara i mammas eller pappas famn. Hur mycket påverkar man som förälder?  Blir barnen som man själv är eller kan det bli en motreaktion? Det är så väldigt intressant att fundera över vad som är genetiskt och vad som är socialt arv och miljö...

Mammastalkern fortsätter

Jag satt och åt frukost tidigt på morgonen medan Stella lekte i vardagsrummet. Helt plötsligt kände jag ett litet nyp i min tå, ungefär som en fluga fast lite hårdare. Kikade ner under bordet och fick syn på mammastalkern. Ber om ursäkt för dålig bildkvalitet, men det är ju inte alltid man har tillgång till en bra kamera när man äter frukost tidigt på morgonen.

Nej, fortsätt du, låtsas inte om mig, jag är osynlig.

Okej då, jag är ju här. Bara kollar läget lite, känner på din tå och kollar att du sitter kvar här hemma.

Ordlista

Populäraste ordet just nu är titta. På plats två är tyvärr inte mamma, utan nej. Sen finns även mamma och något som liknar pappa. Om jag får gissa kommer kanske åttaåringens namn snart eller kanske lampa, för sådana är väldigt fascinerande. Stella försöker även att säga klocka, men det är väldigt svårt.

Minns när jag för inte alltför längesedan hörde henne säga sitt första ord och hur fantastiskt det kändes. Tänk att hon om 2 år kommer att prata, formulera egna riktiga meningar och verkligen kunna ha samtal med oss...

Att orka

Åh... Tänk att det finns folk som har flera barn, jobbar heltid, fixar alla husliga bestyr, tränar några gånger i veckan och hinner hänga med kompisar, ordnar parmiddagar och massor av aktiviteter på helgerna. Det dröjer nog ett tag för oss. Vi har inte riktigt satt ribban så högt kan man säga. Eller vi och vi, snarare jag. Jag är inte van att vara så social hela dagarna på jobbet. Det känns som att jag har kunnat vara lite halvt off i några månader, nynna lite på nån barnsång och inte behöva formulera vettiga meningar på hela dagar ibland. Nu däckar jag i soffan varje kväll och tänker att jag kan vänta med att träna, städa, se en film, ringa ett samtal, vad som helst förutom att dricka en kopp te, till nästa kväll. Phju. Nu har mitt tevatten kokat upp.

En morgonpigg hårstylist

Hm... Det verkar lite suspekt det här. Har hon verkligen kammat sig sådär helt själv?

Att försöka fota en Stella

Ägnade 30 sekunder åt att försöka fota Stella efter middagen. Det här är resultatet i min kamera:

Att välja förskola

När man arbetar som pedagog vet man att det finns många ord och begrepp som låter fina, är populära och som man gärna ska använda om verksamheten, utan att alltid reflektera över vad det egentligen innebär. När jag vikarierat på olika förskolor har jag till exempel ofta hört sådant som att varje barn är unikt, att barnet är kompetent, att verksamheten ska vara stimulerande och att lärande ska vara lustfyllt. En klassiker inom hela skolans värld, från förskola till gymnasiet är ju även detta med att se varje individ/elev/barn och utgå från dennes förutsättningar. Det är en central utgångspunkt i alla läroplaner och det är något som inte är helt lätt att känna att man uppfyllt varje dag med så många viljor, förutsättningar och behov samt så lite tid och resurser.

Snart är det dags att placera Stella i kö för att få förskoleplats och jag har grubblat mycket över hur man som förälder vill att verksamheten för ens barn ska vara. Om jag tar av mig de pedagogiska glasögonen (vilket såklart kan vara svårt) så är det mest praktiska saker jag funderar över. Det där med olika teman, lustfyllt lärande, rörelse, kommunikation, naturvetenskapliga och matematiska utmaningar betyder ingenting om inte viktiga förutsättningar finns.

- Personaltäthet. Allt under 3 heltidstjänster känns för lite. Ett barn kan omöjligt få sina behov tillgodosedda annars om det inte är en barngrupp på färre än 10 st och barnet inte ska vistas mer än 5 timmar per dag.

- Barngruppen. Jag vill att Stella ska få möjlighet att träffa kompisar i olika åldrar och med olika bakgrund. Om olika språk och kulturer möts på hennes avdelning tror jag att hon får många redskap för att växa upp och bli en klok människa med sunda värderingar.

- Nöjd personal. Om personalen trivs, känner att de har tydligt och bra ledarskap och förutsättningar så trivs också barnen. Hur stora lokaler man än har och hur dyra leksaker man än kan köpa in så hjälper det inte om stora delar av personalen är sjukskrivna och inte trivs i sin arbetsmiljö. Och om pedagogerna är missnöjda och utarbetade så är det svårt för barnen att vara nöjda och stimulerade.

Eftersom jag har vikarierat ganska mycket på olika förskolor i staden där vi bor så vet jag väldigt väl var jag vill att min dotter ska börja.  Där arbetar otroligt duktiga pedagoger som kompletterar varandra utmärkt, som är fantastiskt snälla och fina på alla sätt och vis, som ger massor med närhet och som ser varje barn och bryr sig om dem. Nu hoppas jag bara att det finns en plats för vår tjej där till våren...

Stalker

Hej! Det är jag som är mammastalkern. På det här fotot planerar jag som bäst hur jag ska förfölja henne intensivt under hela dagen. Gå på toaletten och stänga dörren? Knappast! Gå in i klädkammaren för att klä på sig? Bah! Svammel. Hon kommer inte undan. Försöka vattna blommor utan att hålla i mig samtidigt? Går jag inte med på! Hänga upp tvätt utan att jag får komma dit? Aldrig i livet! Egentid? Äh, petitesser! Jag ska hålla koll på henne så att hon inte sticker iväg sådär som hon börjat göra och vara borta hela dagen. Jag ska bara fundera ut en bra taktik för att kunna hålla hennes tempo och ha koll på eventuella gömställen.