Godnatt min skatt.

Det är sen kväll och du sover. Du ser så trygg ut där du ligger. Armarna är uppsträckta och täcket bortkastat. Du snarkar lite och ibland suckar du till liksom av välbehag. Ofta när jag tittar till dig då du sover känner jag det där ilet i magen. Jag kan fortfarande inte helt ta till mig att du finns där, att du ligger där helt perfekt - på riktigt. Det är inte en dröm. Du är allt jag drömt om och ändå så annorlunda. Jag trodde att vi skulle likna varandra. Det gör vi. Samma ögon. En tjock kalufs. Envisa. Samtidigt håller jag på förstå vem du är, lära känna den du håller på att bli. Och du är inte alls som jag på många sätt. Det gör mig så lycklig. Pirrig. Det känns så fantastiskt obegripligt att du blir en liten egen individ, inte bara summan av vad vi har sagt att du får och inte får göra och hur du ska vara. Godnatt min skatt. Lilla trollunge.