Veckan fortsätter...

Igår var det ju hemskt att lämna Stella på förskolan på förmiddagen. Lite senare ringde en av pedagogerna och berättade att det gick jättebra, vilket såklart gjorde min dag. Idag var det samma sak. Redan när jag tog fram Stellas skor började hon gallskrika. Fick bära henne dit medan jag försökte lugna ner henne utan att lyckas särskilt bra. Tur att vi bor nära iallafall för min rygg har tagit rätt mycket stryk av de här dagarna. Nu hoppas jag att Stella blev gladare när jag gått, precis som igår. Försöker ta det dag för dag men det känns så himla tungt och hemskt att lämna ifrån sig ett ledset barn, sitt ledsna barn. Som att jag ignorerar hennes känslor. Nu sitter jag här och längtar tills imorgon då vi ska vara lediga tillsammans, jag och Stella.
Vi skulle ha haft fest på lördag, en vuxen hemmafest, med ursäkt att jag har fyllt år. Igår bestämde vi oss för att skjuta upp den några veckor tills Stella har vant sig vid förskolan igen. Det skulle kännas helt fel att skicka bort henne att sova hos mina föräldrar efter den här veckan, som inte riktigt blev som jag trodde. Nu längtar jag som ett litet barn efter att hämta min tappra unge och ta helg. Kan till och med tänka mig att åka till badhuset, vilket inte är min favoritsysselsättning.

På kvällspromenad med pappa.