Utveckling

Idag har vi varit på det allra första utvecklingssamtalet. Vi fick se foton på Stella, allt ifrån när hon precis börjat på inskolning fram tills för några dagar sedan och vi fick även se en fantastiskt söt liten film som Stellas pedagog fixat. Ibland ilar det liksom bara till i kroppen för att det är så hisnande att ha barn. Det är så fantastiskt. Det går så snabbt. Det är så spännande. Det är så läskigt. Det är helt underbart. De liksom vecklas ut till små personer framför ens ögon varje dag och ändå hinner man inte med. Vår lilla tjej är nu trygg och verkar vara avdelningens charmtroll (jodå, tydligen "slåss" de äldre barnen om att få söva henne. Äh, vaddå, det är väl klart). Helt plötsligt under samtalet fick jag ta tag i min sambos arm för att jag liksom såg tiden susa förbi och hur vi kommer att sitta där och ta avsked, med alla foton och teckningar samlade, när Stella ska gå vidare till förskoleklass...

Stenar

Sten! Otroligt fascinerande. Varje dag. Flera gånger.

17 månader

Status:

Just nu gnällig och arg på grund av kli i munnen, annars världens mysigaste och roligaste.
Tänder: 9 st, den 10:e på väg och förhoppningsvis fler.
Storlek: alldeles lagom, kring 10 kg och 80nånting cm.
Äter: Fisk, gurka, andra grönsaker, frukt, kakor.
Säger: mamma, pappa, menämenä (ordet för brorsans namn), vovve, titta, där, katt, lampa, gurka, äpple, klocka, kaka, apa, äta, nej, bada, hjälpa, öppna, jaja (betyder Sara), gunga, ajaj (om hon har slagit sig).
Gör: springer, gungar, badar, åker bil, dansar, busar, läser, klappar händerna, klättrar, leker i sandlådan.
Sover: från 18.30-19.30 till 05.30-06.30.

Mjölk!

Idag har vi varit på sjukhuset och gjort mjölprovokation. Det innebär att vi gett Stella större och större mängder mjölk med 30 minuters mellanrum några gånger. Det funkade bra och hon reagerade inte alls så nu ska vi testa större och större mängder mjölkprotein hemma varje dag för att förhoppningsvis, om allt går väl, kunna införa en vanlig kost till hösten. Tänk vad skönt det vore om hon kan äta och dricka vanlig mjölk! Inte minst om vi reser bort. Hoppas, hoppas! För övrigt är det ju inte en hit att hänga med en livlig 17 månaders med orimliga mängder energi under flera timmar i ett väntrum innehållandes ett fia-spel, en babyleksak, en gunghäst och väldigt många broschyrer. Vi har jagat, vi har hysjat, vi har tröstat och förmanat, vi har sjungit och vi har tittat förhoppningsfullt på klockan. Och så har vi plockat en väldig mängd broschyrer.

Din första riktiga sommar

Världen blev helt plötsligt en ny. Grön, luftig, ljus och välkomnande. Dofterna var annorlunda, färgerna likaså. Vi promenerade omkring i allt detta nya. Din lilla hand i min. Fåniga springsteg tillsammans. Kluckande skratt. Du plockade upp stenar och gav dem till mig så försiktigt att jag förstod att de var hemliga skatter, guldklimpar bara för oss. Jag plockade upp en blomma, gav den till dig. Lukta! Detta är din sommar, din värld. Allt detta är ditt. Låt mig dela det med dig. Det finns inget bättre eller större. Det här är livet. Nu händer det.

Dr Jekyll and Mr Hyde

Det finns 2 Stella. Stella som är hemma sitter vid bordet och äter i max tjugo minuter, sedan ställer hon sig och svajar lite på stolen innan man lyfter ner henne. Medan hon sitter vid matbordet kan hon skrika lite, banka med sin mugg i bordet, vända tallriken uppochned över huvudet, kladda mat i håret och lite överallt. Idag kom jag för tidigt till förskolan och väntade medan barnen åt mellis. Då fick jag se den andra Stella. Stella på förskolan kan tydligen sitta ned i tio minuter och VÄNTA på maten och sedan sitta vid bordet ytterligare tjugo minuter, medan hon i lugn och ro äter civiliserat och med vän och näpen min tittar medan pedagogen häller upp lite mjölk i hennes obankade mugg. Dags att vara lite strängare med bordskicket hemma alltså.

Vad man kan göra med en söndagmorgon

Vaknade vid halv sju, pigga och utvilade, både jag och Stella. Smög upp för att låta Stellas pappa få sovmorgon. Stella tog ett bad. Jag brukar fråga henne "vill du bada?" och då skiner hon som en sol och säger "bada" med franskt uttal och trippar fram med sina söta små ben mot badkaret. Sedan åt vi frukost och läste lite i en ny favoritbok om Gruffalon. Strax före 8 började det obligatoriska "gunga?!" som snabbt brukar intensifieras i kombination med små pekfingrar som pekar mot fönstret. Så vi gick till lekparken. Stella gungade i en halvtimme medan jag försökte vara en bra förälder och inte fokusera på att det duggregnade, blåste och att de enda personer vi mötte verkade vara på väg hem för att sova efter en kul kväll/natt. Sedan förklarade jag för Stella att vi inte ska riskera att bli sjuka lagom till nioåringens skolavslutning och drog med henne för att handla lite frukt och bär istället. När vi kom hem kokade vi kaffe, såg på nyhetsmorgon och myste med den nyvakna pappan. Det var den söndagmorgonen. Helt okej.

Just nu

Det är mycket nu... Jag har lite bloggtorka kan man säga. Jobbar massor, är trött och känner mest dåligt samvete. Har för lite tid med Stella. Har för kort tålamod. Är för dålig sambo, flickvän och bonusmamma. Är för stressad och liksom hetsig på jobbet. Har tillochmed dåligt samvete över att jag är för dålig på att varva ner. Vill vara sådär härligt avslappnad och vara liksom 'hej jag tar dagen som den kommer´.

Avdelningen jag jobbar på har stängt igår. Stället ska byggas om. Jag och några av barnen har flyttat in på en annan avdelning och samtidigt som det är både skönt och jobbigt med allt nytt så får det mig verkligen att inse hur stressad jag har varit och hur rörigt jag har haft det den här terminen. Mina nya kollegor är sköna människor på många sätt. De dricker sitt kaffe i lugn och ro till frukosten, utan att springa runt med eld i baken och göra femton andra saker medan barnen äter som vissa andra (dvs jag) har för ovana att göra. De säger att vi ska ta det lugnt, varva ner och påpekar hur viktigt det är för barnen som säkert har det nog stressigt hemma. Givetvis är det jätteklokt. Och givetvis ger det mig några kilo mer dåligt samvete.

Nu ska jag titta till min lilla skatt och sedan ta med mig mitt te till sängen och öva på att låta mig själv duga och påminna mig själv om att man inte alltid är på topp och det är helt ok ändå. Snart är det semester! Åh vad jag ska njuta av att vi alla är lediga tillsammans flera veckor.

Sovande snöängel

Jag var nyss inne i Stellas rum och tittade till henne. Hon hade somnat som en snöängel, med armar och ben utsträckta åt varsitt håll och en liten röd bil bredvid sig, som hon antagligen smugglat med sig och krampaktigt hållt i tills tröttheten tog över. Tänk, hur man kan älska någon så, att man nästan får hindra sig från att väcka upp dem...

Det händer mycket nu - egentligen är det väl så att det nästan alltid händer mycket. Jag tycker förresten att det fortfarande är så med nioåringen. Stella pratar mest hela tiden och det poppar upp några nya ord titt som tätt. Det gulligast just nu är "oj". Hon har några nya miner bland andra blyg/generad och förorättad (putar med underläppen och stirrar under luggen alternativt putar med läppen och vänder demonstrativt huvudet åt andra hållet. Det är så lusigt hur barns kroppspråk, gester, rörelsemönster och mimik formas efter föräldrarna. Redan nu har vi upptäckt att det gäller att passa sig. Jag svor till för någon vecka sedan och strax efter hördes världens sötaste röst repetera "ävjaj"...

Sol och moln

Vi har njutit av solen. Massor! Livet känns så enkelt när man kan springa omkring ute hela dagarna i värmen och göra roliga saker hela helgen. Det enda molnet på vår himmel är några tänder som är på väg ut och ställer till det ibland på nätterna och morgnarna.