Känn ingen sorg för mig Göteborg

För några dagar var jag tillbaka i det som var min hemstad i några turbulenta år av mitt liv. Jag promenerade på samma gator, handlade på samma affärer, fikade på samma caféer och andades samma luft. Men den här gången hade jag min familj med. Att se Stella springa fram på Vasagatans cykelbana kändes nostalgiskt och märkligt. Jag hade aldrig trott när jag cyklade den vägen till och från tentor på Viktoriagatan, att min dotter skulle springa där flera år senare. Jag trodde nog att livet skulle ta en annan riktning.

Utöver att vara sentimental har vi haft en härlig weekend. Vi bodde på fint hotell, hade jättemysigt med familjen , åt goda middagar, åkte karuseller på Liseberg, kollade läskiga djur på Universeum, strosade på stan - kort sagt turistade runt en del. Jag önskar att jag i allt virrvarr som det är att resa med två barn, haft mer tid att prata med min syster, men så är det ju när man inte är helt ensamma. Och det var fantastiskt härligt att stråla samman allihopa. Stella blev tyvärr lite krasslig på söndagen men överlag har hon skött sig jättebra och varit strålande glad mest hela tiden.

Spännande lekpark i Haga.

Kaninresan på Liseberg - gulligt och inte läskigt.

Fiskarna kan simma. Jag kan inte simma mamma.

Chillar på hotellet och kollar på skriet, aka Emils pappa blir arg.

Jag är modig tjej som flyger flygplan.