Meja meja!

Gunga! Mera, mera! Titta mamma! Hej pappa! Oj! Akta dig! Det mesta som kommer ur Stellas mun är det utropstecken bakom nu. I sängen på kvällen när hon lagt sig ligger hon och ropar på Karin (vår fina granne och en av Stellas bästa vänner). Karin! Kaajin?! På morgonen när hon vaknar ropar hon efter bilar som hörs eller hundar som skäller. Bie bie bien hörs ibland halv sju på morgonen. Det är härligt med så mycket tid helt plötsligt. Tid att bara vara. Att leka, busa, skratta, titta och prata massor. Bygga klossar och åka på små äventyr varje dag, låta vädret styra. Umgås. Och allting är antingen nä eller meja meja (mera mera). Som det ska vara, antar jag.

Häng

Igår kom Stellas moster och morbror på besök. Tillsammans åkte vi ut iväg med bilen för att fika och träffa lite trevliga djur. Kaniner, grisar, hönor och några oidentifierade djur hann vi spana in. Sen åkte vi hem, lagade god mat, skrek och betedde oss lite mindre väl (vissa av oss - jag nämner inga namn).

Idag har vi hälsat på en charmig tjej i Stellas ålder och hennes fina mamma. Nu laddar vi för 18-månaderskontroll och några sprutor imorgon. Hoppas det går smidigt.

Mer och mindre lyckliga dagar

Lycka är att ha en egen pool! Bada är nog det allra roligaste som finns just nu. Att klämma in både bad, rutschkana, gunga och en eller annan glass är total lycka för Stella och därmed oss andra i familjen. Så härligt att äntligen kunna bada ute flera dagar på rad... igår var det dock lite jobbigt. Det är många tänder som ploppar fram och vissa dagar verkar det vara plågsamt. Igår grät Stella, pekade i munnen och sa "aj aj". Jag har spanat lite försiktigt när tillfällen getts och hittat åtminstone 4 nya tänder. Hoppas det känns lite bättre idag så att vi inte avskräcker Stellas moster som kommer på besök från att skaffa barn.

18 månader

Ett och ett halvt år! Det känns så stort helt plötsligt. Förut tyckte jag att det var jättelitet. Jag minns när Stella hade kolik och jag räknade veckorna som sakta, sakta vecklade ut sig. Jag längtade som en tok efter att 6-8 veckors tiden skulle ha passerat och sedan hägrade det magiska 12 veckor, då koliken borde avta. Nu räknar man månader och till sist år istället...

Det mest spännande, tycker jag, som händer i Stellas utveckling just nu är att hon börjar sätta ihop ord. "Hej pappa", "Åka bilen" och så vidare. Nu märks det också att hon har pejl på olika ljud eftersom hon kan härma det man säger om man ber henne och därmed fastnar massor av nya ord.

I övrigt råder lite bloggtorka. Jag kommer igen snart.

Vad vi gjort de senaste 2 dagarna

Övningskört, lekt massor i lekparker och lekland, badat, badat och åter badat. Plus massor av annat. Härligt med sommar och sol!

Bada, bada, bada!

På morgonen går vi till lekparken och sedan åker vi och badar. I bilen på väg till stranden ropar Stella "Bada, bada, bada!". Ganska härligt sätt att tillbringa lediga dagar på. Idag åker vi iväg på minisemester till ett ställe där de har stor pool och massor av spännande vattenäventyr som passar både om man är 9 år och 1 år. Förhoppningsvis om man är över 30 också.

Oro vs stillhet

Jag jobbade sista dagen förra måndagen, en vecka sedan, och sedan åkte jag till Paris på tisdagen. Jag kom hem på lördagkväll. Idag är alltså andra dagen som jag är hemma och ledig och jag känner hur två olika känslor slåss inom mig. En del av mig har jättesvårt att slappna av, gör upp planer, kan inte sitta stilla osv, så som åtminstone jag brukar vara innan jag kommit in i semestermood. Den andra delen njuter av att inte behöva passa tider, att följa efter Stella i skogen eller lekparken, att ha otaliga kvällar, ouppvikta och med möjligheter till mysiga middagar, filmer, lek och spel, långa samtal med gott vin eller te, långa promenader, böcker att läsa, ja allt möjligt som ännu inte är planerat. Den ena sidan av mig är rastlös och vill inte slappna av medan den andra sidan vill åka ut till stugan i några dagar och bara vara (med Stella). Under tiden verkar Stella nöjd över att hela familjen är samlade och lediga, att alla lekparker på området kan upptäckas och bedömas i lugn och ro i vilket väder som helst och att nya spännande klättermöjligheter har uppdagats här hemma.

Hemma!

Hemma från Paris! En mycket glad Stella mötte mig på flygplatsen och jag fick hur många kramar och pussar som helst, så jag var nog efterlängtad. Det känns som att jag har missat massor på fem dagar. Hennes skrapsår är borta, hon pratar på ett helt annat sätt och det har poppat upp både nya tänder och nya ord.

Paris var varmt och bra på alla sätt. Just den här resan hann jag inte se så mycket av staden eftersom jag var på en konferens, men jag hoppas kunna åka dit med Stellas pappa i framtiden och hinna besöka massor av spännande och vackra platser. Hursomhelst kom jag hem väldigt trött, men med många tankar, funderingar och nya idéer.

Kort uppdatering

Igår trillade Stella på näsan för första gången. Nu finns skrapsår som påminner oss om hur snabbt hon springer.
Idag åker jag till Paris ensam och kommer hem på lördag. Hur ska det gå att vara utan Stella så länge? Förhoppningsvis bättre då jag är någon helt annanstans där ingenting påminner om henne. Fast samtidigt påminner allting mig om henne...

Sommarminnen

Det finns mycket jag vill minnas från den här sommaren, trots att det känns som att den knappt har börjat. Jag vill minnas de där få sekunderna när du ligger tätt intill på morgonen, när jag får pussa dig, stryka med handen genom ditt rufsiga hår, dra med fingrarna på din mjuka rygg. Sedan vänder du dig om, säger "upp" och hämtar mina tofflor. Resten av dagen är det full fart, så den där korta stunden är guld värd. Jag vill minnas dina snabba, glada, studsande steg när du varje morgon springer mot lekparken. Alltid springer du och sällan ramlar du. Varje dag är du lika strålande glad när du fått på dig skorna och kommit ut. Nya äventyr, full fart.

Jag vill minnas dina försiktiga och på samma gång ivriga steg i sanden, fram till gungan där du gungar varje morgon. "Gunga" säger du och skrattar. "Gunga"! Sen sjunger du och pratar nästan hela tiden, men ibland helt plötsligt fastnar din blick och du tittar tyst upp på himlen och säger ingenting på flera minuter.

Jag vill minnas hur du älskar vatten och din glädje över en fylld vattenkanna och sedan din koncentration när du vattnar blommor, gräs, stenar och fötter. "Där" säger du och flyttar kannan och pekar för att visa var du ska vattna.