Poolhäng

För några dagar sedan premiärbadade Stella i poolen. Hon var överlycklig. Varje dag när jag hämtat henne på förskolan har hon frågat om hon får bada i poolen när vi kommer hem. Och eftersom det är så härligt väder har jag sagt ja varenda gång. Medan hon har badat har jag kämpat på med min sista skoluppgift. Iförrgår när jag satt med ett kollegieblock och en lånad solhatt för att få lite skugga där vid poolen klev Stella resolut upp ur poolen, tassade fram till mig och strök mig över kinden med sin blöta hand. "Mamma jobbar. Det blir bra mamma". Sen trippade hon tillbaka och satte sig i poolen igen.

godnatt

vi fick en dag i solen, du och jag
dina varma fötter mot min hud
din lilla hand med hårt grepp om min
ditt rufsiga hår i vinden
bakom mig på cykeln
sjungandes om allt du ser

du omfamnar sommaren
starkare än någonsin
klarare än solljus
självklart
enkelt

på kvällen kramar du mig
tittar allvarsamt djupt i mina ögon
viskar att du är en bebis, bara två år
visar, fortfarande lika allvarsamt,
dina två pekfingrar
säger att du älskar mig
lutar huvudet mot kudden
och säger godnatt

Minnesnotiser från idag

 Jag fixar i rabatterna och Stella lastar grejer på sin cykel.
- Mamma, är du rädd för spindelväv?
- Nej, det kan vara vackert tycker jag.
- Jaa... (Lång paus) Jag är en modig tjej! Du också!

En stund senare. Jag bär bort ogräs.
- Titta Stella. Nu behöver vi bara klippa gräsmattan så blir det jättefint!
- Jaa... Ville du cykla nu?
- Om en stund. Först ska jag göra klart här.
- Jaa... Ville du gunga nu?
- Vi kan cykla till lekparken när jag gjort klart det här.
- Okej. Hejdå mamma! Ses en annan dag. Sov gott!
(Det sista sades glatt medan hon satte sig tillrätta på sin cykel, antagligen trött på att vänta på mig.)

Känn ingen sorg för mig Göteborg

För några dagar var jag tillbaka i det som var min hemstad i några turbulenta år av mitt liv. Jag promenerade på samma gator, handlade på samma affärer, fikade på samma caféer och andades samma luft. Men den här gången hade jag min familj med. Att se Stella springa fram på Vasagatans cykelbana kändes nostalgiskt och märkligt. Jag hade aldrig trott när jag cyklade den vägen till och från tentor på Viktoriagatan, att min dotter skulle springa där flera år senare. Jag trodde nog att livet skulle ta en annan riktning.

Utöver att vara sentimental har vi haft en härlig weekend. Vi bodde på fint hotell, hade jättemysigt med familjen , åt goda middagar, åkte karuseller på Liseberg, kollade läskiga djur på Universeum, strosade på stan - kort sagt turistade runt en del. Jag önskar att jag i allt virrvarr som det är att resa med två barn, haft mer tid att prata med min syster, men så är det ju när man inte är helt ensamma. Och det var fantastiskt härligt att stråla samman allihopa. Stella blev tyvärr lite krasslig på söndagen men överlag har hon skött sig jättebra och varit strålande glad mest hela tiden.

Spännande lekpark i Haga.

Kaninresan på Liseberg - gulligt och inte läskigt.

Fiskarna kan simma. Jag kan inte simma mamma.

Chillar på hotellet och kollar på skriet, aka Emils pappa blir arg.

Jag är modig tjej som flyger flygplan.

Packning och födelsedagsstenar

Idag har vi försökt njuta av fint väder och samtidigt göra massor av saker. Det gick sådär. Halvligger i soffan helt färdig med värkande rygg. Har tvättat, städat, packat, pluggat och gjort massor av annat. Men nu blir det semester i några dagar (eller snarare fullt upp). Tidigt imorgon åker vi till Göteborg där vi stannar till på måndag. Har hört att de väntar med regn och oväder på oss.

På jakt efter fina stenar till morbror som fyller år.

Snart ska vi flyga flygplan!

Familjen

Igår var Stella uppspelt över att hennes efterlängtade bror äntligen skulle komma. Hon räknade upp sin familj på fingrarna. "Min pappa Igge, min mamma Saja och min stojebjoj Moje. Moje också min kompis." När hennes storebror/kompis kom gav de sig ut för att leka. Kvar satt vi föräldrar och försökte vänja oss vid att vara ensamma hemma.

Sommarvärme och skitsnack

I helgen har vi för första gången i år varit på stranden, till Stellas stora glädje. "Jag badar! Kall atti!"
Vi har spankulerat barfota på vår gräsmatta. Jag har druckit kaffe i solen och läst medan Stella har lekt. Härligt. Sedan smet Stella över till grannarna och snackade skit om mig. När jag gick förbi hörde jag henne i förtrolig ton redogöra för att mamma minsann var jättearg och sa nej nej nej till Stella. (Detta sades medan hon satt i knä på vår snälla granne och lät henne stryka Stellas hår, medan Stella såg ytterst vän och samtidigt lite sårbar ut.) Den lilla rackaren.

Jag vill kramas, men inte med Stina

Det finns många, ibland kanske motstridiga, känslor hos en tvååring. På promenad i fredags berättade hon att Stina kramade henne. Hur kändes det, frågade jag och förväntade mig ett helt annat svar än det som kom. "Jag blev rädd" svarade denna komplexa och helt fantastiska lilla varelse. Sedan berättade hon att hon blir arg när pedagogerna säger att man ska kramas istället för att puttas. (För övrigt får vi noggranna redogörelser varje dag över vem som har puttat vem. Aldrig varför.) En stund senare gungar hon högt i lekparken, ropar "Mamma, kom, jag vill krama dig"... Hemma dirigerar hon så att pussar och kramar blir rättvist fördelade. Ibland ger hon order "Mamma, du ska pussa pappa nu".

Gröna kläder och funderingar

Jag tog en liten paus. Det är konstigt att när man har mycket att göra så känns det alltid som värst när man är nära att avsluta. Nu är det inte många veckor kvar av terminen, både på jobbet och på min utbildning, och det känns nästan omöjligt att avsluta allt och hinna färdigt det man vill - istället skulle jag behöva fokusera på att det snart är klart.  Det är ungefär som att när jag ser målet så känns det extra tungt att springa de sista meterna istället för tvärtom. Märkligt.

Idag lämnade jag Stella på förskolan iklädd gröna kläder. De har grön fest idag. Hon småsprang på vägen mot förskolan, stannade och pekade "Titta mamma, där är min förskola. Jag ska ha gröna kläder på min förskola idag." Sen skrattade hon högt.

Förra helgen var vi ute mycket. Här är en bild från när vi var i en lekpark med Stellas farmor.

Och för en vecka sedan ungefär så firade jag och Stellas pappa 5 år tillsammans. En märker att en börjar bli gammal när 5 år känns som väldigt kort tid. Minns fortfarande på gymnasiet när en räknade månader en varit ihop...

Moodswings

Vi är sjuka igen, eller snarare så är båda barnen sjuka och jag hostar fortfarande irriterande mycket. Vi fick ställa in alla helgens roliga planer, middagar, dater och kalas för att stanna hemma istället. Förutom det så njuter vi av helg. Lagar god mat, busar, badar, åker bil (tur att Stella älskar att åka bil, rätt ofta är räddningen en trotsig dag att ta bilen och handla - behövs inte mer än så), och andra små saker. Och just det. Trotsåldern! En härlig tid som illustreras på de risiga bilderna nedan.