Hemsk mamma

Igår åkte vi till vårdcentralen och lät en trevlig, eller enligt Stella fruktansvärd, läkare undersöka Stella och kolla att hon "bara" har en vanlig förkylning och ingenting värre. Hon blev grundligt undersökt, klämd på och till sin förfäran även stucken i fingret (rookies som vi är hade vi båda vita tröjor dessutom, ingen hit när man har ledsen och blodig tjej i famnen). Vi fick både hostmedicin och antibiotika utskrivet och åkte sedan hem för att äta middag, bada och sova. Läkaren frågade mig om hennes temperatur under veckan då hon haft feber. Jag svarade att jag vet att man inte ska haka upp sig på siffror, att barn kan vara till synes jättepigga fast de har 39,4 graders feber, att det hänt flera gånger när barn på förskolan varit sjuka och att jag därför inte brukar vara orolig eftersom jag vet att barn lätt får hög feber jämfört med vuxna. Läkaren nickade och hummade och föreslogsedan  att vi skulle kolla hur mycket feber Stella hade just då. Det visade sig att stackaren hade 39,5 grader. Jag hade sagt när vi kom in att hon inte kändes lika varm som tidigare så jag skämdes givetvis som en hund. Och gör det fortfarande lite. Förklarade gång på gång att jag inte ville ge henne febernedsättande före läkarbesöket. Jaja. Nu är det jag som noga kollar Stellas temperatur hädanefter. Stackars barn...

Ynkliga

Ynklig tjej som gungar i ynkligt väder med en ynklig mamma bredvid (det är tur att inte den ynkliga mamman syns på bilden).

Suck...

Nu har Stella varit hemma sedan i måndags och haft feber sedan i tisdags. Ganska hög feber tilloch med. Barn har ju ofta det. Men det är svårt det här med barn och sjukdom tycker jag. Vad räknas som ett slött barn? Jag menar, det kan ju pendla ganska mycket i allmäntillståndet under en dag för många barn. Hur lite ska man äta för att det ska räknas som matvägran eller matproblem? Och hur mycket ska man dricka för att få i sig mycket vätska? Nu har jag fått den lilla stackaren att sova en stund och hoppas innerligt att idag är dagen som det vänder och att Stella är piggare imorgon...

Språka med Stella

För en liten stund sedan kom Stella in till mig där jag stod i badrummet och hängde upp tvätt. "Äta"! sa hon och tittade uppfordrande på mig. Vad häftigt det är när barnen börjar erövra språket. Helt plötsligt kan hon tala om för mig med sina egna ord vad hon vill eller tänker på. Vilken känsla det måste vara.

Häromdagen lärde sig Stella tillsammans med sin pappa att säga ´jacka´och det riktigt strålade om henne när hon pekade på sin jacka och högtidligt ropade "jacka"! Sedan dess har hon vrålat om sin jacka varje gång hon vill gå ut. Själv kan jag tycka att ´ut´ vore enklare att säga men desto svårare desto roligare antar jag. Ett ord som är väldigt praktiskt är ´öppna´. Det kan man använda till mycket utöver sådant man vill öppna. Öppna: ta av mig byxorna. Öppna: sätt på mig tröjan. Öppna: tryck på den där knappen. Öppna: fyll den här med sand och gör sedan en kaka av den. Och min favorit; öppna pappa: ring till pappa.

Host host

Stackars Stella har hög feber och hosta. Helt plötsligt är hennes personlighet annorlunda - hon sitter i ens knä långa stunder, ligger tyst och stilla i sängen, tillsynes stirrande i tomma intet, vägrar att äta, samt pussas och myser betydligt mer än annars. Usch vad man blir ynklig när ens barn är sjuk...

Sköna maj

Vi strosar runt i Temple bar. Kollar i affärer. Planerar inför kvällen. Går förbi nån mysig pub eller mysigt café. Har det allmänt skönt och njuter av våren.

Tyvärr är det inte idag. För idag är vi hemma istället för i Dublin. Och idag snöade det på förmiddagen! Den 5:e maj... Nu försvinner ju snön direkt, men ändå. Man får drömma sig bort och låtsas att man är någon annanstans.

Vila

Efter en stressig och orolig tid så känns det som att vi får lite vila och går mot lugnare tider. Stella har varit väldigt harmonisk under veckan. Glad och snäll, nästan konstant småpratande eller skrattande och en liten nyfiken spelevink som roar sig själv för det mesta. Det gör såklart att ens eget humör förbättras avsevärt. Jag har snart avverkat alla utvecklingssamtal på jobbet och ser fram emot att inte ha så många sena dagar nästa vecka. Imorgon slutar jag tidigt och längtar som ett barn efter att få hämta mitt lilla charmtroll tidigt och hinna få flera timmar med båda barnen före middagen.

Ledighet och säkerhet.

Vad skönt det var med lite ledighet! Innan Stella gick och lade sig var hon ute på sin premiärtur på cykel. Oj vad jag cyklade försiktigt! Och jag litar inte på att hennes lilla stol sitter som den ska fastän jag dragit i alla skruvar och muttrar, slitit och böjt för att känna att allt sitter som det ska. Därför ska jag gå ut före alla andra imorgon och inspektera säkerheten en gång till före jag låter min lilla guldklimp åka längre än 25 meter. Sen börjar jag fundera över cykelhjälmar/lekhjälmar också. Hur säkra är de egentligen? Jag skulle ju gärna se att Stella hade någon typ av rymddräkt på sig så att ingen del av henne är exponerad och kan komma till skada eller riskera att strypas. Men det är ju bara jag (och antagligen hennes pappa också)... Hrm.

På promenad

På promenad.

Det är morgon

Det är morgon och alldeles tyst. Jag har fått sovmorgon och är ensam hemma. Stella och hennes pappa är ute på äventyr någonstans. Jag hoppas att de kommer snart. Jag dricker kaffe, kollar nyheter och surfar lite. Min kropp längtar efter att krama mina stora kärlekar. Ibland känner jag mig nästan rastlös när jag är hemma. Jag funderar på vad jag gjorde av all tid före Stella. Utan Stella. Vilka oceaner av tid.

Igår var jag hos en kompis på kvällen. Drack lite vin, åt ost och kex och pratade massor. Idag ska vi antagligen åka iväg till mina föräldrars stuga och njuta av det fina vädret. Imorgon kommer Noel och jag längtar. Så skönt med en ledig dag under veckan och inga måsten. Så. Nu har jag rapporterat färdigt. Nu ska jag ta med mig kaffekoppen ut i solen och njuta en liten stund till.