Idag är en dag då jag är så otroligt trött. Stellas pappa har varit bortrest med jobbet i några dagar och vi har hängt hemma själva, jag och lilltjejen. Nu har jag ju varit sjukskriven i över ett år och börjar så sakta komma tillbaka och orkar mycket mer än förra året vid denna tid, men när min energi tar slut så blir jag helt knäckt. Och så är fallet idag.
Ibland grubblar jag över hur mycket det påverkar Stella, att ha en mamma som under lång tid inte orkar så mycket som förut, att försöka ta till sig det där märkliga med att mamma är sjuk men det syns inte på samma sätt som en förkylning eller magsjuka. Och vad är det för konstig sjukdom förresten, som bara pågår i en evighet? Ibland grubblar jag över det. Men nästan varje gång så skjuter jag undan det och bestämmer att det är som det är och grubblandet leder inte till något positivt. This too shall pass. Påverka det du kan och acceptera det som du inte kan påverka. En dag kommer då jag orkar, då jag klarar av och då jag presterar så som jag vill. This too shall pass.
I övrigt har vi ägnat våra tjejdagar, som Stella kallar dem, åt att äta god mat (varma mackor, sallad med charkisar samt spaghetti med köttfärssås med en kompis), åka bob, rensa förråd, måla, leka med barbie (helst dygnet runt), prata om livets alla våndor för en femåring och planera inför helgens kalas. Vilken helg vi har framför oss! På lördag börjar Stellas träning och på söndag har hon sitt livs första kalas med fem kompisar från förskolan. Rafflande spänning! Uppdatering kommer. Men först ska jag vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar