Tankar om förskolan

Jag har länge velat skriva om att Stella fått plats på förskolan, men valt att inte göra det för att det känns jobbigt av olika anledningar. Jag är jätteglad att Stella fått plats på en förskola där jag själv arbetat och som jag tycker är väldigt bra. Det känns tryggt. De senaste veckorna har jag klurat och funderat för att kunna erbjuda Stella den stimulans hon verkar behöva under dagarna, för det är väldigt tydligt att hon blir gnällig och uttråkad väldigt snabbt av att vara hemma med mig. Hon vill ut, träffa människor och ha stora och utmanande ytor att röra sig på. Samtidigt är hon ganska beroende av mig. Naturligtvis. Hon är ”bara” 13 månader och kommer att vara "bara" 14 månader när hon börjar förskola. 

Det känns hemskt att tänka sig att Stella ska få riktiga arbetsdagar, utan sina föräldrar och att det kommer att vara så. Inget mer hemma och mysa på vardagar. Förskola. Före Skolan. Usch. Givetvis är det också så att ingen av oss arbetar skift. Ingen av oss kan arbeta hemifrån. Vi jobbar ungefär samma tider, från 8-16 och med en dryg halvtimme till och från jobbet, alltså 1 timmes total resväg om dagen. Och det är ju så att vi inte har möjlighet att låta Stella börja förskola till hösten. Det måste bli nu. Och jag känner att alla de här jobbiga känslorna, allt det negativa, inte får ta över. Jag måste tänka att det kommer att gå bra. För det måste det göra, även om det kan ta tid. Jag försöker påminna mig om alla inskolningar jag haft och varit med om med jämngamla och till och med yngre knattar än vår. Som gått bra. En del funkade från första dagen. En del från andra veckan. Någon funkade bra och sen helt plötsligt inte alls och sedan flöt det på. För så är det ju. 

Just nu skrivs det ganska mycket om barn och förskola. Jag försöker sålla och hitta sådant som är peppande. Som inte gör att jag känner mig som en dålig förälder. Jag försöker påminna mig om den andra sidan som jag faktiskt har inblick i – hur roligt barn kan ha på förskolan. För egentligen handlar inget av detta om att jag inte tror att Stella kommer att trivas på förskolan. Det kanske blir problem med rutiner och en stor omställning. Jag tror ändå att hon kommer att trivas med att vara med andra barn och utmanas och stimuleras. 

Men jag vet hur det är att jobba och att inte hinna med alla barn på en dag, att inte ha tid att ge den närhet en del vill ha och behöver, bara mysa eller vad som helst. Jag vet hur rörigt och kaotiskt det kan vara när man inte får tag på vikarie. Sådant skulle kännas enklare att hantera om Stella var på förskolan kl. 9-14. Så är det bara. Samtidigt tänker jag att sånt är livet. Jag kan inte skydda henne från sådant. Det kommer att vara så. Jag kan inte förändra det.

Så detta med förskolan känns alltså tudelat just nu. Som tur är har jag lite tid att vänja mig. Och hoppas på det bästa. Jag ska försöka peppa mig själv så att jag kan peppa Stella. Det här ska bli bra!