Igår kände jag mig förvirrad halva dagen. Efter lunch var jag jättetrött och när jag skulle försöka formulera min pedagogiska syn kändes den som "öh typ alltså öh hm vänta lite". Idag kändes det bättre. Riktigt roligt faktiskt, Men jag vill fortfarande dela mig själv i två halvor och skicka hem den ena. Det känns så väldigt hemskt att missa saker. Men så har jag börjat inse att det här med att vara förälder innebär i princip konstant dåligt samvete för någonting. Jag känner mig så självisk som inte vill förlora min nära kontakt med henne. Nu kommer jag kanske inte längre att vara nummer ett, den som tröstar bäst, den som är tryggast. Usch. Det kanske känns bättre när jag vant mig. Hoppas det.
Igår hade min sambo varit med båda barnen på stranden. Idag har de haft besök och bakat morotskaka. Han verkar fixa det här rätt bra. Jag behöver nog inte oroa mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar