Föräldraledighet

Jag hade kanske höga förväntningar på min föräldraledighet när det gäller min egen utveckling. Jag har hört och läst så mycket om föräldrar som haft tid att fundera under föräldraledigheten och hittat sin riktning i livet, bytt karriär, startat eget, liksom hittat sig själv. Ofta när jag var ute och promenerade försökte jag tvinga min hjärna att fundera på det där. Vad vill du göra Sara? Vad ska du jobba med? Vad ska du starta för eget företag? Ingenting. Om jag orkade tänka på sånt så kom jag istället på vad jag inte vill göra. Väldigt okreativt och negativt. Jag hade liksom fullt upp med annat. Sen tänkte jag att jag verkligen ska passa på att njuta av min föräldraledighet. Men sånt kan åtminstone jag bara göra i korta doser. Jag har hört så många gånger att man ska njuta av dessa dagar och verkligen ta till vara på tiden, för den kommer aldrig tillbaka. Men hur gör man det? Jag försökte att bara vara. De flesta dagar var roliga, några supermysiga och några riktigt jobbiga. Så som livet är.

Idag var första helgen som är ledig helg för mig, i den mening att jag jobbar på vardagar igen. När jag och Stella gick på morgonpromenad var det otroligt vackert ute. Solen lyste mellan träden. Varmt men ändå med lite höstkänsla i luften. Tyst. En ekorre i ett träd och en hackspett i ett annat. Glittrande vatten. En man i en kanot som paddlade med rytmiska långsamma tag. Och nu kände jag ett hugg i hjärtat. De här dagarna kommer inte tillbaka.